På natten till måndag är det Oscarsgalan och jag har varit flitigare än någonsin med att se nominerade filmer. Precis som i fjol så gör jag ett försök att tippa vilka filmer som kommer att ta hem årets statyetter.
Jag tippar Oscarsgalan 2019

På natten till måndag är det Oscarsgalan och jag har varit flitigare än någonsin med att se nominerade filmer. Precis som i fjol så gör jag ett försök att tippa vilka filmer som kommer att ta hem årets statyetter.
Nu har 2018 kommit och gått och precis som tidigare år har jag både sett, och betygsatt ett gäng filmer.
Detta är inte en lista över de bästa filmer som släpptes under året, utan helt enkelt en lista över de bästa filmer jag såg under året. Så filmer som har släppts tidigare än 2018 kan alltså förekomma på listan.
2018 har varit svårt att ranka då det inte varit någon superfilm som utmärkt sig särskilt mycket. Inte en enda film har jag gett det högsta betyget. Jag hoppas på ett bättre 2019!
Skräckisen A Quiet Place blev ju ruskigt hyllad när den kom, och jag tycker faktiskt att den lever upp till hajpen. Spännande och välspelad, med en lite udda vinkel på “mänsklighetens undergång”-berättelsen.
Förväntningarna på Annihilation var enorma då jag älskade Alex Garlands föregående film Ex Machina så pass mycket att jag gav den högsta betyg och utsåg den till 2015 års bästa film.
Annihilation är inte lika bra som Ex Machina, men det är ändå en stark science-fiction med stark rolluppsättning. Vad jag saknar är lite mer svar om världen och vad som har hänt, men här kan ju Jeff VanderMeers bok vara skyldig än själva filmen.
Filip och Fredriks debutfilm har hjärta och är en fin berättelse om utanförskap och ett åttiotalssverige jag har vaga minnen av. Tårtgeneralen lyckas kombinera skratt med ett vackert allvar och är en imponerande debut som genomsyras av Filip och Fredriks kärlek till människor som är lite udda och utanför.
En vacker film, med härliga miljöer som faktiskt förde mina tankar till fantastiska spelet Bioshock. Själva berättelsen är väl inte fantastisk, men det är en väldigt “filmisk” film som jag uppskattade mycket.
På tal om vackra filmer! Precis som det mesta som Pixar står bakom så ser Coco inget annat än helt fantastisk ut. Karaktärerna engagerar och snabbt dras man in i berättelsen om Miguels resa i dödsriket.
Vilka filmer var snubblande nära, men föll på målsnöret för att ta sig in i min topp fem-lista? Jo dessa:
I, Tonya, Isle of Dogs, Hereditary, In the Fade och BlacKKKlansman.
Det blev lite fler sedda filmer under 2018 än jämfört med 2017. 85 betygsatta filmer. 10 fler titlar än i fjol.
I natt är det dags för den 90:e Oscarsgalan, och precis som det brukar vara innan galan har jag kikat så mycket jag hunnit, och kunnat, på de nominerade filmerna. För första gången någonsin har jag i år lyckats att se alla nio filmer som är nominerade i klassen Bästa film.
2017 är till ända och min vana trogen sammanfattar jag de filmer jag har sett och betygsatt under det gångna året.
Vi har lämnat 2016 bakom oss och det är dags att sammanfatta det gångna året. Som vanligt har jag sett och betygsatt ett gäng filmer.
Det har varit svårt att rangordna filmerna, svårare än vanligt. Fjolårets förstaplats kändes solklar. I år var det inte lika solklart, men till slut har jag fått till en lista. Den ser ut som följer.
När man ser Room förs tankarna rätt snabbt till verklighetens liknande fall. Fritzl i Österrike eller läkaren i Skåne som hade byggt en bunker med syftet att hålla en kvinna inlåst som sexslav. Verkligheten gör Room magstark att se, men det vore synd att avskräckas att se den på grund av detta då Room är en alldeles lysande film.
Efter några år i fångenskap har Brie Larsons fångade kvinna fött en son som hon försöker skydda från den grymma tillvaron. Jack känner inte till något annat och verkar kunna hantera situationen rätt bra under omständigheterna. Rummet och mamma är hela hans värld.
Det vore synd att avslöja för mycket av handlingen, men detta kan jag säga: Room innehåller en av de mest spännande filmscener jag någonsin har sett.
Room är otroligt välspelad och jag tippade Brie Larson som vinnare innan Oscarsgalan och fick rätt. Genom hela filmen är hon helt lysande, rädd, stark, ambivalent, ledsen och arg. Makalös.
Med The Revenant vann Leonardo DiCaprio äntligen den där Oscarsstatyetten det tjatats om så mycket. Och ja, det känns faktiskt välförtjänt. Filmen är bra om en man som sett sin son mördats framför sina ögon och sedan lämnats att dö efter en björnattack. Han släpar sig tillbaka till livet sin möjlighet till hämnd.
Grundberättelsen är inte särskilt avancerad, men det som gör att The Revenant står ut för mig är det helt makalösa fotot. Jag tror verkligen inte att jag någonsin sett ett bättre foto i någon film någonsin. Varje filmruta är som ett konstverk.
Oj vilka enorma förväntningar jag hade på Arrival. Filmen har hyllats av praktiskt taget allt och alla. Den levde inte upp till hajpen helt, men var mycket bra.
Utomjordingars rymdskepp placerar sig över olika ställen på jordgloben. Det är oklart vad de vill eller hur vi ens ska kommunicera med dem när Amy Adams lingvistikprofessor kopplas in för att försöka lista ut hur kommunikationen ska gå till.
Precis som Interstellar tror jag att Arrival är en film som vinner på att ses om. Det var inte vad jag väntade mig, men det var inte heller Interstellar och när jag såg om den utan förväntningar uppskattade jag den mycket mer.
Hail, Caesar är en lekfull och rolig berättelse om en gyllene era i Hollywood. Filmen innehåller flera överlappande berättelser med Josh Brolins Eddie Mannix, en “studiofixare” som rättar till problem och ser till att bortskämda skådespelare får som de vill.
Ramberättelsen är en kidnappningsstory där stjärnan i filmen i filmen, Hail Caesar som är en Ben-Hur-kopia, blir bortrövad. Roligt gestaltad av en självgod George Clooney. Clooney är inte det enda stora namnet i filmen utan här och var dyker idel stora namn upp som Scarlett Johansson och Tilda Swinton för att nämna två.
Se gärna filmen för nästa Han Solo också, Alden Ehrenreich vars karaktär är otroligt rolig och genomkorkad.
Vacker som tusan, gotisk, läskig och spännande. Crimson Peak har mycket som talar för sig och det är glädjande att Guillermo Del Toro inte blev den nya Tim Burton. En gothgubbe som helt tappat greppet.
87 sedda filmer är färre än på länge, men det förvånar mig faktiskt inte. Fokuset har varit mer på tv-serier detta år och det har lockat mer att grotta ner sig i en serie än att se en film.
Just nu bävar Clara Henry, Pewdiepie och Therese Lindgren (ok, jag måste erkänna att jag aldrig tidigare hört talas om henne förrän jag googlade). Jag har nämligen gått och blivit YouTube-stjärna. Eller, stjärna är kanske att ta i, men jag har i alla fall börjat spela in nördiga videor och lagt upp på YouTube.
På skakig engelska pratar jag om filmer och blu-raysamlande. I min absolut första YouTube-video med mig själv i huvudrollen (jag har ju tidigare laddat upp massa FIFA-mål) gick jag igenom fem av mina favoritutgåvor i filmsamlingen. Den videon kan ni se här:
Sedan följde jag upp den videon med några unboxings av Blu-rayfilmer, The Martian, Quantum of Solace och SPECTRE. Den största “succén” är min unboxing av The Martian som när jag skriver detta har 514 visningar.
Något jag stört mig på dock är det taskiga ljudet, så jag har slagit till och köpt en liten “myggmikrofon” för 25 kronor från AliExpress. Mina två senaste videor har mycket bättre ljud på då jag spelat in ljudet separat på en annan telefon och sedan synkat med videon som jag spelat in på min iPhone 6s (i 4k givetvis).
En unboxing av Casino Royale (som kompletterade min Daniel Craig som Bond-samling på steelbook) har betydligt bättre ljud än de första och den är jag rätt nöjd med. Bra ljud gör så mycket.
Min absolut mest ambitiösa video hittills är den där jag listar mina topp fem science-fictionfilmer.
Att jobba med video är skitkul! Förhoppningsvis kan jag bli ännu bättre på detta och målet är givetvis att peta ner Clara, Pewdiepie och Therese från tronen. BÄVA!
Dagen efter 2016 års Oscarsgala kan jag konstatera att jag gissade rätt bra i mitt förra inlägg. Störst av allt är att vår svenska superstjärna Alicia Vikander plockade hem en statyett för bästa kvinnliga biroll. Den första svenska skådespelarstatyetten sedan 1975!
I mitt inlägg från i går tippade jag rätt i alla skådespelarkategorier samt fick rätt regissör som vinnare också. Förvånande nog gick inte mitt tips på bästa film in. Jag trodde verkligen att The Revenant skulle vinna för bästa film, och lite underligt är det att en film som vinner för bästa manliga huvudroll och bästa regi inte plockar hem en Oscar för bästa film.
Men strunt i The Revenant. Det häftigaste är givetvis att Alicia Vikander vann för bästa kvinnliga biroll. Dessutom vinner hon väldigt välförtjänt då hon är alldeles lysande i The Danish Girl. Och kolla in hennes tacktal där hon är rörd och skakig och dessutom klämmer in lite svenska. Det är ett klipp man kan se många gånger!
Jättekul var också att jag fick rätt i min gissning att Brie Larson skulle knipa en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll. Room är en suveränt bra film och Brie Larson är mycket bra i den och kändes som en självklar vinnare om man tittar på de andra nominerade skådespelarna.
Leonardo DiCaprio fick ju till slut sin Oscar också. Om det är välförtjänt för The Revenant vet jag inte än, då jag inte har sett filmen. Sett totalt till Leos karriär så är det dock väldigt välförtjänt.
Men skit i Leo. Alicia, du är bäst!
Inför Oscarsgalan har jag sett en hel del av de nominerade filmerna. Dessutom har jag kikat lite på vilka filmer som vunnit priser på andra galor. Detta i kombination med alla filmer jag har sett gör mig givetvis till expert och det är fullt logiskt att jag kan komma med ett expertutlåtande och gissningar till vilka som plockar hem guldgubben på nattens gala. Jag har inte sett The Revenant än, vilket givetvis gör att den blir galans stora vinnare. Grattis och varsågod DiCaprio!
Av årets filmer nominerade i de tyngsta kategorierna har jag sett (betyg inom parentes): The Big Short (3/5), Spionernas bro (3/5), Brooklyn (4/5), Mad Max: Fury Road (4/5), The Martian (4/5), Room (4/5), Spotlight (4/5), Steve Jobs (4/5), Carol (3/5), The Danish Girl (4/5) och 45 år (3/5).
Självklart så plockar The Revenant hem statyetten efter allt tjat om den filmen. Sen måste det ju medges att Iñárittu är en helt lysande regissör (fast Birdman var lite överskattad). Babel är dock Iñárittus stora mästerverk.
Ge honom den nu så är det avklarat. Sedan så är alla andra mednominerade inte riktigt förtjänta av att plocka hem Oscar (med reservation för Bryan Cranston i Trumbo. Som jag inte har sett).
Room är helt fantastisk och Brie Larson är alldeles lysande. Den mest självklara vinnaren i natt. Dessutom innehåller Room en av kanske filmhistoriens mest spännande scener. Se den omedelbart!
Den mest svårtippade kategorin. Välspelade kostymsömnpiller som Spionernas bro (regisserad av Steven Spielberg) brukar dock gå hem. Här kan jag ha hur fel som helst.
Jepp, Alicia är faktiskt bäst av de nominerade. Att Kate Winslet vann en Golden Globe för Steve Jobs istället för Alicia Vikander är verkligen superunderligt. Så bra var väl inte Winslet i Steve Jobs? Nej nu är det bäst att det blir en guldgubbe för vår svenska superstjärna. Den som ska kunna vara i närheten av att hota är Rooney Mara för Carol. Tror dock inte att hon kommer att knipa priset.
Jepp. Han tar sin andra raka. Även om kanske snarare Lenny Abrahamson borde få statyetten för Room.
Jag kommer inte att sitta uppe och se galan utan får se framemot att läsa om alla vinnare när jag vaknar. Spännande hursomhelst och extra mycket håller vi tummarna för Alicia Vikander!
Min sammanfattning av filmåret 2015. Alla filmer jag har sett under året har betygsatts och jag skriver lite mer om de fem bästa filmerna.
Ännu ett år ligger bakom oss och jag har, precis som vanligt, sett en hel del film. Här sammanfattar jag det som jag tycker är årets bästa filmer samt delar med mig av min lista med alla betygsatta filmer under året.
Det ska om sanningen fram varit ett rätt svagt filmår. Jag har inte sett en enda film som jag har gett högsta betyg. Bland de filmer jag har tyckt bäst om har det varit en väldigt jämn kamp. Att utse en klar etta har inte egentligen gått utan praktiskt taget vilket film som helst i topp 5 hade kunnat valts till förstaplatsen.
Mest uppmärksamhet fick de utdragna och väldigt nakna lesbiska sexscenerna. Det är inte så svårt att förstå, de är rätt “snaskiga”. Det ändrar dock inte på det faktum att Blå är den varmaste färgen är en fantastiskt fin, och stark film om kärlek. Både Adèle Exarchopoulos och Léa Seydoux gör fina rollinsatser som Adéle och Emma som blir kära i varandra och inleder ett stormigt förhållande.
Och filmens starkaste scen utspelar sig inte i sängkammaren, utan på ett kafé.
Blå är den varmaste färgen finns på Netflix.
Rebooten frodas och mår bra. Den förra filmen med James Franco var en helt ok film som satte förutsättningarna för den nya filmserien med apfilmer. Uppföljaren är dock snäppet vassare på alla sätt och vis. Aporna ser helt fantastiska ut och det är en teknisk framgång om något. Dessutom så har aporna mer personlighet och känslor än vad människorna i filmen har.
Påkostad sci-fi går alltid hem hos mig. När dessutom Tom Cruise har huvudrollen så vet man att filmen får den höga budget och den marknadsföring som den förtjänar. Cruises senaste sci-fi, Oblivion, blev tyvärr inte den framgång som jag tycker att den förtjänade och det verkar som att Edge of Tomorrow inte heller blivit det. Det är synd, för Måndag hela veckan korsat med Starshop Troopers var något som jag uppskattade väldigt mycket.
Oj så efterlängtad denna film var. Förmodligen 2014 års mest efterlängtade film för egen del. Det blev inte det mästerverk jag hade hoppats på, men en visuellt var filmen helt strålande. Utforskningen av de nya världarna slarvades dock tyvärr bort och jag ville ha ett större fokus på dessaa världar, och mer utforskande av mystiken som genomsyrar hela filmen.
Scarlett Johansson som namnlös utomjording åker runt i ett kallt Skottland och förför män och tar livet av dem, eller själen, eller något annat. Det är mystiskt, suggestivt, med sparsmakad dialog och bleka färger. Vansinnigt obehagligt.
Det blev alltså 112 betygsatta filmer i år. En rätt fin siffra, även om inte något “rekord”.