Kategori: Film

The Filmlista

Väldigt sen kväll/tidig natt och jag har inte mycket för mig. Därför har jag snickrat ihop en egen lista med temat film. Sprid gärna vidare!

I give you, the filmlista!

Här hittade jag listan:
Detta är the original. Listan gjordes av mig, härligt att vara först med något (trots att det kanske inte är världens mest originella frågor.

Favoritfilm:
Det varierar mellan några få. I en tidigare lista i denna blogg svarade jag Gudfadern. Nu är jag inte lika säker på det, jag svarar Eternal Sunshine of the Spotless Mind istället. Den är grymt bra. Jag längtar otroligt mycket efter Michel Gondrys nya film The Science of Sleep. Den verkar vara nästan lika härligt skruvad.

Favoritskådis, manlig:
Edward Norton är ALLTID bra, i vad han än är med i!

Favoritskådis, kvinnlig:
Meryl Streep är en favorit. Audrey Tautou en annan.

Pinsammaste scen:
Det kanske är pubertalt, men när Jason Biggs karaktär blir tagen på bar gärning älskandes med en paj i American Pie tyckte jag var fruktansvärt pinsamt när jag såg den första gången.

Sämsta film:
Jag fullkomligen hatade Scary Video som är en sämre variant på Scary Movie och då ska ni veta att jag verkligen avskyr Scary Movie-filmerna!

Den här filmen gråter jag till:
Broarna i Madison County flödar tårarna till. En annan snyftare är Dagboken – jag sökte dig och fann mitt hjärta. Fantastiskt bra filmer som dessutom tar tid på sig att bygga upp känsla mellan karaktärerna istället för att bara skynda fram mot ”kysscenen”.

Mest överskattade film:
Roy Anderssons En kärlekshistoria är jättehyllad. Jag avskyr den, bland det sämsta skit jag någonsin sett.

Att den här skådisen får göra film är ett mirakel:
Adam Sandler är så hemsk att jag har svårt att finna ord. Det är skrämmande att han är en av dom mest välbetalda inom Hollywood.

Roligaste filmen jag vet är:
Jag sitter sällan och gapflabbar åt filmer, det är oftare jag sitter och mysler istället. Ben Stiller tycker jag är skitrolig i praktiskt taget allt. Första gången jag såg Starsky & Hutch skrattade jag ovanligt mycket faktiskt. Tilläggas bör att jag och Pär hade hinkat ett gäng öl så stämningen var ju på topp också.

Världens mest onödiga uppföljare:
Scary Movie-uppföljarna. Fast hela filmserien är ju ruskigt onödig där.

Den här filmen ändrade jag uppfattning om andra gången jag såg den:
The Royal Tenenbaums gillade jag inte alls första gången jag såg den. Sen gick det några år och när jag hittade den billig på CDON började jag tänka på filmen och tänkte ”den borde ju jag gillat”. Jag köpte den och andra gången jag såg den så tyckte jag den var skitbra.

Den här skådisen är jag lite hemligt kär i:
Audrey Tautou är bara för underbar.

Senast sedda film:
Idag såg jag The Bourne Supremacy med Matt Damon. Den var sådär. Medelbra.

Vad handlade den om?:
Om en agent som lider av minnesförlust och försöker reda ut vem han är och varför massa människor försöker ha ihjäl honom. Ungefär som ettan, The Bourne Identity. Den tredje filmen, The Bourne Ultimatum, startar inspelningen in om cirka en till två veckor tror jag.

Den här filmen är egentligen inte bra, men jag gillar den ändå:
Resident Evil-filmerna gillar jag av någon anledning trots att jag samtidigt sitter och tycker att det inte är något vidare bra. Jag fattar inte riktigt varför. Det måste bero på min fäbless för post-apokalyptiska filmer eller något sådant.

Jag vill att följande personer gör denna lista:
Jag vill att typ ALLA kopierar och sprider vidare denna lista så jag kan sitta och jäsa framför datorn och tänka ”den där gjorde jag”. Jag tar ändå och utmanar några som jag skulle vilja se svaren från: Maria, Julia, Rymdkatten, Carin, Babilou, Emma Gray Munthe, Ellen, Axel och Karin.

I’m a crêpe, I’m a weirdo

Tove kom äntligen till Gävle igår. Tyvärr är hon fortfarande förkyld, eländig och seg. Igår gick vi en sväng på stan för att sedan gå och ta en pizza. Min älskade flickvän blev dock otroligt trött efter vårt strosande på stan och det verkade ett tag som hon hade blivit ännu sämre. Idag agerade duktig pojkvän och gick på Apoteket och köpte lite näsdroppar och Reliv åt henne så nu verkar hon lite piggare igen. Jag var även iväg till Willys en sväng och handlade en massa.

När jag kom hem så ställde jag mig och stekte pannkakor för brinnande livet medan Tove kikade på The Lake House med hennes två hatskådisar Keanu Reeves och Sandra Bullock. Filmen fick dock tummen upp från henne. Senare under kvällen fixade vi svamp och skinkstuvning och gjorde crêpes. Det blev ruskigt gott och vi kände oss mycket nöjda med oss själva.


Dom mycket goda crêpesen.

Nu ska jag gå och göra henne sällskap och kanske dricka lite té och äta en dammsugare. Det blir säkert att se en film också (jag kommer få fyrkantiga ögon till slut).

Heaven

Det gick fort att läsa ut Ett ufo gör entré. Jag började igårnatt och läste cirka två tredjedelar. Sedan läste jag klart den idag. Riktigt bra bok. Nu gäller bara att kunna lägga vantarna på Jenny så har jag läst hela Juha och Jenny-serien. Jag blir väldigt nyfiken på Jonas Gardell himself när jag läser dessa böcker. Givetvis undrar jag hur mycket som är taget från hans eget liv och vad som är påhitt.

Det var riktigt svårt att somna igårnatt. Skulle gissa att jag slocknade först runt 05:30. Låg i några timmar efter jag läst och bara vred på mig. Gav upp till slut och gick och satte mig vid datorn med en kopp té istället. Saknade Tove och skrev ett mejl till henne. Tack och lov kommer hon imorgon så då slipper jag sakna. Vi planerar att dra ner till Stockholm över dagen i veckan, troligtvis onsdag eller torsdag.

Jag ska försöka att vara sparsam eftersom jag inte vet riktigt hur mycket pengar som kommer ryka i flytten. Tack och lov har jag inte haft samma sug efter att köpa DVD-filmer på sistone som jag brukar. Fick en rätt saftig sista lön från förra jobbet, med semesterdagar och sånt inbakat. Om nu bara A-kassan får tummen ur och fixar till min stämpling så kan jag slappna av lite. Känns lite oroväckande att gå in på nätet och läsa att det saknas aktuell ersättningsperiod för mig.

Två filmer har jag hunnit med idag. Sista Mad Max-filmen betade jag av och Silent Hill blev det nu på kvällen. Ingen av filmerna var något vidare, men nu har jag i alla fall sett hela Mad Max-serien. På två dagar. Silent Hill var en rätt ordinär skräckfilm baserat på ett TV-spel jag aldrig spelat. Mörker, spring, demoner och blod typ. Igårkväll såg jag Heaven med fantastiska Cate Blanchett och alltid duktiga Giovanni Ribisi. Mycket vacker och bra film som jag gillade skarpt.


Giovanni Ribisi och Cate Blanchett i Heaven. Rekommenderas starkt!

Mad Mel

Jag har kollat på Mad Max så ögonen blött idag. Både första och andra filmen har jag kollat på. Tredje filmen väntar jag nog med till imorgon. Första filmen var dessutom dubbad till amerikansk accent, detta på grund av att filmskaparna trodde att amerikanerna inte skulle gilla den australiensiska accenten läste jag på IMDb.com. Tack och lov var tvåan med originalljudspår. Och mycket bättre än ettan som mest var seg och lite konstig.

Ondingarna i dom två första filmerna var då rätt tvistade. I ettan är det en ilsken Bobbo Krull-lookalike på motorcykel med blonderad lugg som agerar rätt instabilt. I tvåan en stor svensk i gimpsuit och mask som kallas Lord Humungus. Till sin hjälp har han en blödig snubbe med tuppkam som visar skinkorna. Det känns som manusförfattarna förmodligen rökt på en hel del när dom kom på dom karaktärerna. Sen var det en störig lite unge med en boomerang som morrade likt en hund och hade en hårvolym som inte var av denna värld.


”Perfectly you!”

Det var kul att se en så ung Mel Gibson dock. Innan hela kändiskarusellen började med ful hockeyfrilla och förutsägbara polisfilmer. Trailern till Gibsons nya film Apocalypto ser fruktansvärt läcker ut i alla fall och det är en av dom filmer jag längtar mest till just nu. Nu har jag inte sett The Passion of the Christ och tycker att Braveheart är lite överskattad men jag tror detta kan bli en succéfilm och en grym comeback för stackars prövade Mel.


Apocalypto

Recension: The Woods

Det är inte ofta det kommer bra skräckfilmer och på senare år har det varit speciellt tunnsått med det, trots att det kommit så mycket nya skräckisar. I vågen av gore med avhuggna lemmar, blod och inälvor känns det skönt att få se en psykologisk skräckfilm. Om nu The Woods var nåt att hänga i julgranen får vi se.

Heather (Agnes Bruckner) är en tonåring som efter en eldsvåda i sitt hem lämnas av sina föräldrar på ett internat för flickor mitt ute i en stor skog. Hon stöter genast på problem med dom andra flickorna och hamnar i onåd hos lärarna. Heather börjar också drömma hemska mardrömmar och höra röster och snart står det klart för henne att något inte ligger helt rätt till och att skogen som omger henne inte är någon vanlig skog utan ruvar på en hemsk hemlighet.

I skådespeleriet finns inget större att anmärka på. Storyn tillåter inga större utsvävningar i karaktärsutveckling utan det är rätt platta porträtt som målas upp. Huvudrollen görs av Agnes Bruckner som för mig är helt okänd. Som hennes far ser vi gamle kulthjälten (han lär vara less på det epitetet vid detta laget) Bruce Campbell från bland annat Evil Dead och Bubba Ho-tep. Största glädjen fann jag dock i att se Patricia Clarkson som internatets rektor Ms. Traverse. Patricia Clarkson som tidigare setts i vad som i min mening är världens bästa TV-serie någonsin, Six Feet Under.


Heathers utseendefixering gick så långt att hon till slut färgmatchade sin yxa med sitt hår.

Detta är en riktigt ordinär skräckfilm. Det är mörkt, folk skriker och hemska saker händer. Visst finns det ett flertal hoppa till-scener men tyvärr misslyckas filmen att engagera. Storyn bjuder inte på några större överraskningar och känns samtidigt lite flummig.

Det är svårt att betygsätta skräckfilmer tycker jag. Svårt i den mening att nästan ingen skräckfilm hamnar under en tvåa i betyg, för oftast lyckas dom ju ändå skrämmas, och sällan hamnar över en trea, på grund av platta karaktärer. Betyget denna gång blir en tvåa. Filmen var alldeles för ordinär och man lyckas inte känna någon större känsla för någon karaktär. Det känns som en väldigt lång tid sedan det gjordes riktigt bra psykologiska skräckfilmer som The Shining och Psycho.

Betyg:

Info:
År: 2006 | Längd: 87 min | Regissör: Lucky McKee | Genre: Skräck | Skådespelare: Agnes Bruckner, Patricia Clarkson, Bruce Campbell, Lauren Birkell

Recension: Scary Movie 4

I denna fjärde film i Scary Movie-serien så blir Cindy utsatt för alla möjliga hemskheter. Denna gång är det utomjordingar som hotar världen, kidnappar och förintar människor. Cindy, hennes nyfunne pojkvän Tom och hans barn försöker komma undan hotet från ovan.

Om det låter lite likt handlingen till Världarnas krig så beror det på att ramhandlingen är tagen just därifrån. Det har också lånats friskt från Saw, The Village och The Grudge. Det är under 91 plågsamma minuter som vi får se parodier staplas på varandra. Storyn är givetvis lövtunn och trovärdighet är inget man jobbat med i denna film. Karaktärerna är ungefär lika djupa som ett hav i en öken. Leslie Nielsen spelar vimsig och klantig president, Frank Drebin goes Bush ungefär. Kläm sedan in bögskämt, bajsskämt och lite härlig vardagsrasism så har du handlingen.

Den enda sketch som fick mig att dra på smilbanden var Craig Bierkos parodi på Tom Cruises hoppande i soffan hos Oprah. Givetvis togs den sketchen alldeles för långt och fick fortgå för länge. Att dessutom parodiera Tom Cruise är att skjuta i öppet mål då Tom Cruise är en enda stor parodi på sig själv (privatpersonen alltså, skådespelandet är det inget fel på).


Anna Faris letar skämt till uppföljaren.

Det man frågar sig med Scary Movie-serien är två saker. Det första är hur så många kända skådespelare ställt upp i dessa filmer. Det andra är varför så många går och ser filmerna. Nu är ju förmodligen den andra frågan just svaret till den första men jag tycker ändå att skådespelare som Michael Madsen, Bill Pullman och James Earl Jones borde kunna tacka nej till sådan här smörja. Sedan att Dr. Phil och Shaquille O’Neal dessutom ställt upp borde egentligen ge filmens rolltillsättare en Oscar.

Om du gillar kiss, bajs och krystade (no pun intended) handlingar så är denna film något för dig. Målgruppen borde vara 12-åringar med dåliga smak eller väldigt barnsliga vuxna helt utan smak. Annars så bör du hålla dig borta från denna dynga till ursäkt. Den är helt i klass med dom andra Scary Movie-filmerna och bättre än den största dyngan av dom alla, Scary Video. Betyget kan inte bli något annat än det lägsta.

Betyg:

Info:
År: 2006 | Längd: 91 min | Regissör: David Zucker | Genre: Komedi | Skådespelare: Anna Faris, Craig Bierko, Regina Hall, Bill Pullman

Recension: Da Vinci-koden

Jag är en av dom alla miljoner som läst Dan Browns bok och sett fram emot filmen. Inte för att boken är så fantastiskt bra, för det är den inte, men den bara skriker ”FILM!”. Hela storyn är uppbygd som en film med ett ständigt hoppande fram och tillbaks, cliffhängande, koder, biljakter, nycklar, religiös fanatism. Det hela är dessutom kryddat med vilda teorier om verkliga, redan existerande konstverk och platser. Jag kan delvis förstå bokens framgångar, det är bara lite sorgligt att den inte var bättre skriven.

Det är natt på Louvren och en gammal man springer andfådd, jagad genom det ödsliga muséet. Som man kan vänta sig när 80-åriga gubbar blir jagad av muskulösa 30-åringar så går det inget vidare för honom. Bland gamla mästares konstverk möter han sin död, med sina sista krafter lyckas han lämna koder och spår som ska avslöja en gammal, välbevarad hemlighet han burit på.

Symbolexperten Robert Langdon (Tom Hanks) kallas till brottsplatsen för att hjälpa polisen lösa dessa koder och symboler. På plats dyker även kryptografen Sophie Neveu (Audrey Tautou) upp och lyckas, utan att polisen ser detta, meddela Langdon om att han är huvudmisstänkt för mordet. Neveu och Langdon lurar polisen och flyr från muséet. Här börjar en jakt på dom två som samtidigt dom håller sig undan polisen försöker lösa de mystiska meddelanden den mördade lämnat efter sig.


Inget skulle få komma mellan Audrey och hennes gulddildo.

Nåväl, när jag läste boken tänkte jag att detta går väl inte att misslyckas med. Alla platser och konstverk existerar ju redan som jag påpekat så det är väl bara att ge Tom Hanks och Audrey Tautou ett varsin exemplar av boken, skjutsa dom till Louvren och filma.

Och ja! Så enkelt var det banne mig! Filmen har fått ett svalt mottagande av världens filmkritiker men jag kan verkligen inte förstå varför. Filmen och boken går tätt intill, hand i hand, genom hela storyn. Skådespelet är vad man kan förvänta sig. Om det är någon som ska lyftas fram lite extra så är det Ian McKellen som Sir Leigh Teabing. Han fångade verkligen bokens Teabing. Rollen är perfekt för McKellens ”tongue in cheek”-personlighet.

Det negativa med filmen är tyvärr min favorit Audrey Tautous roll. Det är absolut inget fel på Tautous skådespel men tyvärr så har hennes karaktär reducerats till ett storögt, rätt hjälplöst våp. Det är tråkigt och beror nog på mainstream-Hollywoods rätt risiga kvinnosyn. Regissören Ron Howard har mest regisserat filmer som sätter MANNEN i centrum. Det är tråkigt när Da Vinci-koden just går ut på att hylla kvinnan som något gudomligt.

En känga till distributören för den felaktiga titeln ”Da Vinci Koden”. Korrekt svenska är ”Da Vinci-koden” och inget annat, skäms!

Filmen kommer inte lämna några bestående avtryck, men är absolut bättre än sitt rykte. Gillar du boken borde du gilla filmen. Har du inte läst boken kan du se framemot två och en halv timme av oväntade vändningar, spännande jakter och en ny syn på religionshistoria. En svag fyra blir betyget.

Betyg:

Info:
År: 2006 | Längd: 149 min | Regissör: Ron Howard | Genre: Drama | Skådespelare: Tom Hanks, Audrey Tautou, Ian McKellen, Jean Reno, Paul Bettany, Alfred Molina

Recension: Transamerica

Jag har inte sett framemot Transamerica trots alla hyllningar utan trott att det skulle vara en rätt tråkig ”Politisk Korrekt” film. Detta till trots gav jag den en chans och det ångrar jag inte.

Bree är en transsexuell man som bara några dagar innan sin operation för att bli kvinna blir uppringd av ett häkte och får veta att han har en 17-årig son. Inte nog med det, sonen är dessutom prostituerad, drogberoende och arresterad. När Bree löst ut sin son (bra spelad av Kevin Zegers) för borgensumman på en dollar, utan att avslöja släktskapet eller att han egentligen är en man för sonen, så börjar en roadtrip som tar vändningar ingen av de två hade väntat sig.


Stämningen dog när Kevin sa att Nicollette Sheridan var hans favorit i Desperate Housewives.

Felicity Huffman som vi känner igen från den alltför hyllade TV-serien Desperate Housewives spelar Bree på ett helt lysande sätt. En rollprestation som gav henne en Oscarsnominering. Jag köper rakt av att det är en transsexuell man vi ser och det är starkt skådespelat av Felicity Huffman.

I en mindre men helt underbar biroll som Brees mor ser vi Fionnula Flanagan, känd från TV-serien Macahans på 70-talet och filmen The Others, med Nicole Kidman, bland annat. Hennes rolltolkning av en lyxkärring med för mycket pengar men för lite smak är klockren och filmens mest roliga stund. Jag vred mig av skratt i soffan och njöt av varje sekund hon var i bild.

Filmen är väldigt bra avvägd och blir aldrig för tung trots ett rätt laddat ämne och blir inte heller farsartad i Flanagans scener. Det blir en aldrig en comical relief, tack och lov. Detta är en mycket bra film och jag rekommenderar den starkt. Se den och skräms inte av det tunga ämnet. Visst, det är inte American Pie 18 men det är inte heller Schindlers List.

Betyg:

Info:
År: 2005 | Längd: 103 min | Regissör: Duncan Tucker | Genre: Drama | Skådespelare: Felicity Huffman, Kevin Zegers, Fionnula Flanagan, Elizabeth Peña, Graham Greene

Välkommen till världen

Tom Cruise och Katie Holmes blev i natt föräldrar till en liten flicka. I People Magazine (enligt Aftonbladets artikel) säger Kate Hudsons bror Oliver Hudson ”Det är som om hon är född att bli mamma. Hon är en beskyddare. Hon har moderskvaliteter som många kvinnor i hennes ålder saknar.” om Katie Holmes. Sen tycker jag man kan undra varför Kate Hudsons brorsa uttalar sig om Katie Holmes graviditet.


Jag behöver inte ens skriva en fyndig bildtext till denna bild. Den talar för sig själv.

Den lilla flickan mår under omständigheterna bra men verkar lite tagen över det faktum att hennes föräldrar är Tom och Katie. Hon har fått namnet Suri som har sina rötter i hebreiskan och betyder Hjärntvättad.

Navigation