Kategori: Löpning

Jag leker elitlöpare på Stockholms stadion och springer Långlöparnas kväll

Vilken kväll på det blev på stadion. Tänk att jag fått vara med om detta. Att jag på tre och ett halvt år gått från att lufsa tre-fyra kilometer i 6:30-tempo till att springa A-heat på en olympisk stadion med fantastiska löpare. Långlöparnas kväll innebar min officiella debut i tävlingssammanhang på 10 000 meter banlöpning.

På Stockholms stadion sprangs denna kväll fyra heat. Jag hade med nöd och näppe hamnat i A-heatet och var seedad sist där. Det kändes rätt absurt att jag skulle springa tillsammans med elitlöpare som Fredrik Uhrbom, Johanna Salminen och Louise Wiker. Med mig i heatet fanns också mina två klubbkompisar Fredrik Johnsson och Liduina van Sitteren, som jag åkte upp till Stockholm tillsammans med från Örebro.

Vi var på plats i god tid på stadion, och hann se slutet på C-heatet samt delar av B-heatet. Nu började nervositeten smyga sig på. Efter att vi prickat av oss och fått nummerlapp pratade vi med lite andra löpare som var där och sedan värmde vi upp. Vädret var kanon då det regnat under dagen, men nu var uppehåll.

B-heatet, en vacker kväll på Stockholms stadion.

Tio minuter innan loppet fick vi samlas i en zon för upprop, där våra namn ropades upp och vi fick sedan bege oss till startlinjen. Precis när vi joggade i väg till startlinjen började det spöregna. Snopet.

Min plats blev i ett andraled bakom startlinjen. Något jag inte hade några invändningar mot. Jag var helt klart en av de långsammaste löparna i detta heat och det var mest skönt att jag inte skulle vara i vägen för snabbare löpare från start.

Långt bak när startskottet gick

Ödmjuk inför uppgiften och motståndet gick jag ut lite försiktigt och lade mig långt bak. Inledningsvis låg jag i en liten klunga tillsammans med bland andra Louise Wiker. Planen var att spänna bågen för en tid under 35 minuter, men jag kände mig mycket tveksam till att den kapaciteten fanns överhuvudtaget, med tanke på den senaste tävlingen.

De sex första varven låg jag i precis rätt tempo för en tid under 35 minuter, men sedan började jag tappa några sekunder per varv. Efter kanske tio varv låg jag näst sist och insåg att en tid under 35 minuter inte fanns i mig. Nu handlade det om att bara göra ett så bra lopp som möjligt och ha mental styrka. Efter några ytterligare varv hörde jag inte längre löparen bakom mig och tänkte att han brutit och att jag därmed låg sist.

Det var inget att deppa ihop över utan bara fortsätta nöta på. Jag hade inte kommit till Stockholms stadion för att tycka synd om mig själv eller ännu värre bryta!

Jag blev varvad några gånger av de absolut snabbaste löparna. Det är ju så klart inte kul att bli varvad, men detta var inte det minsta oväntat. Den snabbaste löparen gick i mål på en tid under 31 minuter!

Varje man passerade start/mållinjen hörde man hejarop från läktaren. I mitt lopp fanns en annan kille som hette Björn som publiken skrek på.

Fast. Det blev ju konstigt när jag sprang rätt själv andra halvan av loppet och det skreks på ”Björn” när jag passerade varvningen varje gång. I efterhand insåg jag att jag faktiskt var den enda som hette Björn i heatet och att det var varvräknarna (man hade ju en egen varvräknare som höll koll på en) som hade hejat och ropat på mig. Detta blev jag lite rörd av att inse i efterhand och uppskattade jättemycket. Vad fint gjort av varvräknarna, det hade de ju inte behövt göra!

Det blev mycket sololöpning som sagt, men jag gnetade på och försökte hålla varven inte alltför katastrofala. De flesta varven gick på 1:26-1:27. Det var alltså inte en total kollaps. Lorenzo Nesi kommenterade loppet och jag både såg och hörde att Frippe, med lånade Vaporfly-skor från mig, gjorde ett kanonlopp. Det jag lyssnade mest efter var hur det gick för damerna. Sanna Mustonen ledde stort, men jag såg och hörde att det var en rätt hård kamp mellan Liddi och Louise Wiker. De låg nära en tid på 35 minuter blankt. En tid Liddi givetvis ville under, och precis under den tiden fanns distriktsrekordet på 34:56.72. Men mer om Liddi lite längre ner i detta inlägg!

Det sista varvet lyckades jag öka och det blev faktiskt mitt snabbaste varv på 1:18. Tack och lov var jag inte sist heller i mitt heat då den sista löparen tog sig i mål 35 sekunder efter mig. Den officiella tiden blev 36:05.52. En bra bit från 35 minuter med andra ord och faktum är att jag inte har den tiden i mig just nu. Förhoppningsvis kommer det, men det behövs helt klart mer träning för att fixa detta!

Frippe sprang in på ett fantastiskt fin personbästa, 34:08.30 och var strålande nöjd med sin insats.

När jag gått i mål, pustat ut och kramat om Liddi var det svårt att summera hur jag kände. Det var ju ett nytt officiellt personbästa, men synd att jag inte hade fixat att gå under 36 minuter eller gjort en bättre tid än mitt inofficiella personbästa på landsväg, 35:47, som jag satte i Mikael Kroons testlopp.

Det var en fantastiskt häftig känsla att få springa på stadion och dessutom veta att det satt folk hemma och följde loppet och hejade på mig i och med att det livesändes på Facebook. Att jag kom näst sist gjorde inte något, men jag var lättad över att jag åtminstone inte var sist. Det är ju aldrig kul, oavsett motstånd.

Frippe, Liddi och jag efter en kanonkväll på Stockholms stadion. Foto: Thomas Stevens.

Loppet finns att se här

Strava | Garmin Connect | Officiell resultatlista

Artiklar om loppet

Några rader om Liduina

”Björn, kan du peka på en nyckel till din fina utveckling denna säsong?”

Jag tycker att hon förtjänar ett eget stycke, min otroligt duktiga träningskompis Liduina. Hon blev tvåa i loppet, endast slagen av Sanna Mustonen, och sprang i mål på 35:05.68, två sekunder före Louise Wiker.

Vi har nött på en hel del tillsammans sedan början av året. Tröskelintervaller i mörker, backintervaller i ruskväder, banintervaller i stekande sol, långpass och distanspass. Gnetat och ”gjort jobbet”.

Och jag kan avslöja något: man blir inte en sämre löpare av att träna med en av landets bästa damer. Att hon dessutom är trevlig, positiv och ödmjuk gör ju inte saken sämre. Kort och gott: jag är ett fan.

Liddis utveckling denna säsong har varit helt otrolig. I fjol var hon bästa länslöpare i alla tävlingar i länet och plockade hem vinsten i långloppscupen på maximalt antal möjliga poäng.

I år är hon ännu bättre och har nått en ännu högre nivå. Tisdagens lopp gjorde henne till tvåa i distriktet genom tiderna på 10 000 meter bana, nio sekunder efter Karin Forsbergs (då Sennvall) tio år gamla distriktsrekord. Hon blev även nia i landet i år på distansen efter gårdagens resultat, efter galet starka elitlöpare som Mikaela Arfwedson, Johanna Salminen och Carolina Wikström.

Jag tror inte att detta är slutstationen heller. Det kommer att komma ännu bättre resultat och tider. SM i Uppsala i augusti kommer att bli mycket spännande att följa!

Klubbmästerskap på 10 kilometer en väldigt varm sommarkväll

Efter några lyckade testlopp på distansen var det äntligen dags att få tävla på riktigt på milen, i ett sanktionerat och kontrollmätt lopp. Tillsammans med massa starka klubbkompisar gjorde vi upp i Örebro AIK:s klubbmästerskap.

Det var egentligen meningen att vi skulle springa klubbmästerskapet klockan 18 på dagen, men då visade termometern på cirka 33 grader i solen. På gamla banvallen finns det heller ingen skugga att tala om. Det är platt, rakt och väldigt öppet.

Tack och lov så flyttades loppet till klockan 21. Men det var fortfarande rejält varmt med en temperatur runt 28 grader.

Mitt mål var att göra milen på under 35 minuter. Ett mål jag satte rätt omgående efter KFUM Örebros testlopp där jag sprang i mål på 35:47. Efter en svettig uppvärmning radade jag upp mig tillsammans med några vassa löpare i A-heatet. När signalen gick drog Erik Anfält, Andreas Ingberg, Jonas Nilsson och Gustaf Leonardsson i väg som ett skott. Bakom dem sprang Fredrik Härdfeldt.

Min start gick rätt bra och enligt plan innan jag började tappa. De två-tre första kilometerna låg jag i en liten klunga tillsammans med Martin Duberg, Fredrik Johnsson och Liduina van Sitteren. Tempot var runt 3:30–3:35. Sedan blev det tufft och mitt tempo sjönk till runt 3:42–3:45 i cirka fyra kilometer. Första fem kilometerna gjorde jag på 18:01, så redan där var jag 31 sekunder bakom en tid på 35 minuter. Hela andra halvan sprang jag rätt själv, utan kontakt varken framåt eller bakåt och här tappade jag lite till då den gick på 18:28.

En fantastiskt fin sommarkväll på Närkeslätten. Sämre kan man ha det. Foto: Carin Calleberg.

Nionde plats i herrklass

Den officiella tiden i mål blev 36:29.3 vilket gav mig nionde plats i herrklass och tionde plats totalt. Det är jag faktiskt mer besviken än nöjd med, även om jag inte tror jag kunde gjort så mycket annorlunda under själva loppet. Värmen spelade givetvis in och i bättre förhållanden hade jag gjort en bättre tid, men det kanske handlar om en tidsskillnad på 20-30 sekunder och inte en och en halv minut.

Med cirka 1,5 kilometer till mål är det bara att kämpa på och försöka ta sig igenom det. Foto: Carin Calleberg.

Samtidigt är 36:29.3 en fin tid och jag hade aldrig trott i juni i fjol att jag skulle ha kapacitet för en sådan tid. Målet för 2020 var milen under 37 minuter. Något jag nu lyckats med fyra gånger, och i går för första gången officiellt och i ett sanktionerat lopp. Det får jag försöka påminna mig själv om.

Hur gick det för de andra löparna då? Överlag så tappade alla lite på grund av värmen. De två klubbmästarna blev Erik Anfält i herrklass på 32:32.6 och Liduina van Sitteren i damklass på 35:28.8 (vilket också är nytt klubbrekord på 10k landsväg).

Martin, jag och Liddi några minuter efter målgång. Varma och svettiga men på gott humör!

Mysig avslutning med öl och bad i sommarkvällen

Efter målgång och allmänt ovärdigt beteende i form av gubbstånk och rinnande svett ur varenda por i kroppen blev det en nedjogg innan vi var ett gäng som badade och drack kall öl. Med sådana fina kvällar är det sekundärt vad man gjort för tid.

Ett glatt gäng från A-heatet poserar efter målgång. Från vänster: Erica Lech, Mats Johansson, Liduina van Sitteren, Fredrik Härdfeldt, Erik Anfält, Gustaf Leonardsson, Fredrik Johnsson, Andreas Ingberg, jag, Villem Raudsepp och Jonas Nilsson. Längst fram: Martin Duberg, Viktor Wikdahl. Foto: Ludvig Börjesson.

Chans till revansch på Stockholms stadion

På tisdag får jag möjlighet till revansch på Stockholms stadion då jag, Liddi och Frippe åker dit från klubben. Det ska bli skoj, bara det faktum att jag kommer att tävla på stadion känns stort! Jag tror inte att jag fixar en tid under 35 minuter, med tanke på gårdagens insats, men jag kommer att försöka och jag kommer definitivt att spänna bågen. Dessutom är jag väldigt spänd inför ett möjligt distriktsrekord som Liddi skulle kunna nypa denna kväll. Det vore något det, precis en vecka efter att herrarnas distriktsrekord slagits på samma arena.

500 höjdmeter löpning och vinst i min klass på Diabeteshjältar VK Trail

Maj avslutas med en helt strålande dag och en grymt jobbig terrängtävling. 500 höjdmeter fördelat på åtta kilometer och löpning i en slalombacke stod på schemat för min del. Med starter med en minuts mellanrum där jag hade min urstarka träningskompis Liduina van Sitteren startande en minut efter mig. Stressande!

Men jag fick skylla mig själv. Jag hade föreslagit för Liddi att vi skulle köra denna tävling istället för ett planerat pass med backintervaller. Och backträning blev det sannerligen, så att det räckte och blev över.

De riktigt hårda löparna, vilket var de flesta, sprang dessutom två varv och därmed 1000 höjdmeter och 16 kilometer. Själv kände jag att åtta kilometer och 500 höjdmeter var en lagom utmaning för en ovan terränglöpare som jag.

Det kändes inget vidare från start. Att starta i en uppförsbacke är inte drömmen och pulsen drog snabbt iväg. Jag slet på och försökte springa så snabbt jag kunde samtidigt som jag inte skulle bränna precis allt krut. Det var rätt tuff och teknisk terräng så det gällde också att inte skada sig. Halvvägs in i loppet kom jag in i lite mer flyt. På de ställen där det inte bara vara tuff backe, utan knixig terräng, var det riktigt kul att springa. Vid ett tillfälle var jag nära att vricka foten, men klarade mig tack och lov.

Bra tid i mål och vinst!

På slutet i en väldigt brant nedförsbacke blev jag passerad av IF Starts superlöpare Mattias Nätterlund. Sedan när vi vände upp och hade slutspurten kvar, vilket innebar att springa uppför hela södra slalombacken, visade han sannerligen var skåpet skulle stå genom att springa hela vägen uppför backen. Jag sprang vissa sektioner, gick vissa, och släpade mig i mål på den officiella tiden 43:45. Men det var inte så illa pinkat då det visade sig att den tiden räckte med ordentlig marginal till seger. Jag gick i mål nästan tretton minuter före tvåan.

Jag sliter på för att ta mig i mål. Sista backen var mördande! Foto: Jennie Lindström.

I den stora huvudklassen sopade Mattias Nätterlund hem segern för herrarna med imponerande 1:22:57. Mer än fem minuter före tvåan, min klubbkompis Jonathan Kandelin.

Liddi (som tack och lov inte kom ikapp mig) vann ännu mer överlägset damklassen. Hon sprang dessutom lite fel och vrickade foten lätt. Väl i mål var hon nog den enda löpare som såg hyfsat pigg ut. Medan alla andra föll ihop utmattade stod hon upp hela tiden, drack lite vatten och pratade med mig och Karl. Imponerande.

Det absolut värsta med hela loppet var efter målgången där jag i värmen fick bevittna hur sadisten som planerat banan (Ola Backlund) stapplade i mål och sedan efter målgången öppnade en kall öl. Jag var nära gråten då!

Efter loppet åkte jag, Martin Duberg, Liddi och Karl till Falkasjön där jag begick baddebut. Fantastiskt härlig avslutning på ett mycket fint lopp!

Lite bilder

Eftersom jag bara (”bara”!) sprang ett varv passade jag på att fotografera lite uppe vid toppen och målgången.

Jonathan Kandelin gjorde ett kanonlopp och kom tvåa efter Mattias Nätterlund.
Liduina van Sitteren var precis så bra och överlägsen som hon brukar vara och krossade motståndet med en överlägsen seger.
Martin Duberg spurtade vansinnigt starkt uppför backen. Vilket var tur. Han slog löparen som kom efter honom med två sekunder!
Stefan Sager såg ut att ha det tufft i dag, men krigade sig in i mål.

Milen under 36 minuter på träningstävling

Vem hade trott för några år sedan att jag skulle kunna smälla in en mil på under 36 minuter?! Efter träningstävlingen som inledde maj månad, där jag sprang på 36:20, trodde jag inte att det fanns mycket mer att ge. Men det gjorde det!

Tillsammans med ett gäng urstarka löpare rusade jag runt på Milseriens kontrollmätta bana i ett testlopp anordnat av Mikael Kroon, KFUM Örebros supertränare. Kroons talangfulla träningsgrupp var med och sprang, givetvis. Sedan var vi också ett gäng från Örebro AIK.

KFUM-gänget försvann iväg supersnabbt vid startskottet med Martin Regborn i täten. Martin gick för milen under 30 minuter. Jag tog rygg på min klubbkamrat Jonathan Kandelin som var farthållare för Martin Dubergs sub 36-försök. Framför oss tre låg Liduina van Sitteren och Fredrik Johnsson.

Snabb start

Det gick snabbt i början! De tre första kilometrarna gick på 3:29, 3:26 och 3:25 på min klocka. Jobbigt, men det gick att hänga med. Fem kilometer passerade jag på 17:23 på klockan, men den var lite generös med distansen så jag slängde en blick på klockan vid banmarkeringen för fem kilometer och då visade tiden 17:40. Vilket var ruskigt snabbt och innebar 20 sekunders marginal att fixa milen under 36. Mitt personbästa på 5000 meter på bana är 17:34, så jag tryckte på rätt bra här! Det var också ungefär här jag kände att det inte var värt att försöka hänga med Jonathan och Martin. De körde på lite för hårt och jag trodde nog ändå att jag skulle kunna fixa milen under 36 om jag sänkte tempot några sekunder.

Med en lucka fram till Jonathan, Martin och Liddi, som låg några sekunder framför dem (Fredrik Johnsson hade dragit ifrån Liddi lite), och en lucka bak till KFUM Örebros Oskar Hansson slet jag den sista halvan av loppet. Jag höll tempot rätt bra ändå och den sämsta kilometertiden jag hade var på den nionde kilometern som gick på 3:40.

Efter målgången, och klockan visade en fantastiskt fin tid. Nöjd och stolt var jag med min prestation!

När målgången var i sikte ökade jag och krämade ur det sista jag hade. Jag gick i mål på 35:47 något jag var sjukt nöjd med och det innebar ett nytt personbästa och en förbättring mot min tid den första maj med 33 sekunder. Dessutom på en kontrollmätt bana denna gång!

Min tid gjorde att jag kom näst sist! Det säger ju en hel del om kvalitén på löparna denna dag. Precis alla sprang under 37 minuter och alla utom en sprang under 36 minuter. Otroligt!

Första fem kilometer gick på 17:40 och den andra femman på 18:07 för mig.

Martin Regborn och Liduina van Sitteren satte inofficiella distriktsrekord

Vi fick se flera personbästatider denna dag. Martin Regborn sprang på 29:36 vilket var personbästa och inofficiellt distriktsrekord. Liduina van Sitteren slog också till med ett inofficiellt distriktsrekord på 10 km landsväg och tiden 35:09. Sjukt imponerande! Jag har ju tränat en hel del med Liddi i år och är faktiskt inte överraskad. Så bra är hon! Ruskigt stark och i kanonform!

Andreas Ingberg slipade sitt personbästa med över en minut och landade på 32:41. Och då var det ju inte direkt en dålig tid han hade innan. Martin Duberg satte nytt personbästa med nästan en och en halv minut och sprang in på 35:17.

Ett glatt gäng från Örebro AIK efter loppet. Från vänster: Andreas Ingberg, Fredrik Johnsson, Martin Duberg, Jonathan Kandelin, Jag och Liduina van Sitteren. Erik Anfält och Gustaf Leonardsson hade hunnit försvinna vid fototillfället. Foto: Karl Wilenius.

Framtida mål

Hur går jag vidare från detta nu? Milen under 35 minuter är givetvis nästa mål! Men jag kommer inte träna ihjäl mig milspecifikt för att fixa detta mål. Jag fortsätter att träna mycket tröskelträning och kommer när tillfälle ges att satsa på att göra en en bra maratontid. Om och när loppen kommer tillbaka igen och det kommer ett millopp (vi håller tummarna för Blodomloppet!) så kan det bli att jag ställer om några veckor innan för att försöka spetsa min milform.

Resultatlista

  1. Martin Regborn, KFUM Örebro – 29:36 (Strava)
  2. Tim Sundström, KFUM Örebro – 31:19
  3. Jack Karlsson, KFUM Örebro – 31:29
  4. Wilhelm Bergentz, KFUM Örebro – 31:30
  5. Michael Welday, Stocksäters IF – 32:23 (Strava)
  6. Axel Sandberg, KFUM Örebro – 32:40
  7. Andreas Ingberg, Örebro AIK – 32:41 (Strava)
  8. William Wickholm, KFUM Örebro – 33:19
  9. Gustav Leonardsson, Örebro AIK – 33:20 (Strava)
  10. Erik Anfält, Örebro AIK – 33:46
  11. Fredrik Johnsson, Örebro AIK – 34:53 (Strava)
  12. Liduina van Sitteren, Örebro AIK – 35:09 (Strava)
  13. Jonathan Kandelin, Örebro AIK – 35:16 (Strava)
  14. Martin Duberg, Örebro AIK – 35:17 (Strava)
  15. Björn Engqvist, Örebro AIK – 35:47 (Strava)
  16. Oskar Hansson, KFUM Örebro – 36:36

Andra artiklar om loppet

Vi var ett gäng som joggade ner i Karlslundsspårets femkilometersslinga. Jag är nog en av få löpare som sprungit med Vaporflyskor där! Foto: Michael Welday.

Boglundsängen 10k, andraplats på träningstävling och nytt personbästa

Med kort varsel fick jag reda på att det anordnades en inofficiell tävling på milen på Boglundsängen i Örebro. Eftersom alla tävlingar ställs in var det bara att passa på och bege sig iväg i grått och trist väder göra sitt bästa i tre varv.

Underlaget var helt och hållet grus, vilket är mjukt och snällt men inte så snabbt. Jag kände mig lite sliten och hade haft ont i en vad flera dagar, så förutsättningarna var inte ultimata. Loppet innebar att vi var ungefär 15 personer som startade samtidigt och att vi skulle få ihop 10 km på klockan. Inga krusiduller.

Efter målgång (eller efter att jag fått ihop en mil, egentligen) visade klockan 36:20. Nytt personbästa!

När starten gick så drog min klubbkompis Gustaf Leonardsson, distriktsmästaren i maraton, iväg som klar etta. Efter honom Oskar Larsson, också från Örebro AIK och efter Oskar sprang jag. Sedan blev det en rejäl lucka bakom oss till de andra löparna. Tempot var högt och den första kilometern gjorde jag på 3:31. Det kändes ändå hyfsat bra. Luckan fram till Oskar var ganska stor, och hans lucka till Gustaf var också stor, så det blev mycket sololöpning.

Efter två varv klev Gustaf av med skadekänning och kvar i toppen var bara jag och Oskar. Mot slutet började jag knappa in på Oskar, men det gick inte att stänga luckan. Jag gjorde milen på 36:20, fjorton sekunder efter Oskar som blev etta på 36:06. Nytt, inofficiellt, personbästa och en andraplats. Över all förväntan!

Flåset kändes helt ok. Det var så klart vidrigt jobbigt, men bra att första och sista kilometerna var lika snabba (3:31). Första femman gick på 18:07 och andra på 18:13.

Man kanske kan börja drömma om att göra milen under 36 minuter nu?

Här har vi ”pallen” efter loppet. Från vänster: Jag, 36:20, Oskar Larsson, 36:06, Magnus Wikeling, 37:20.

Resultatlista och tider

Detta är de tider jag lyckats få ihop efter loppet.

  1. 36:06 – Oskar Larsson, Örebro AIK
  2. 36:20 – Björn Engqvist, Örebro AIK
  3. 37:20 – Magnus Wikeling, Arboga
  4. 37:56 – Carl-Robin Åqvist, Örebro AIK
  5. 38:24 – Patrik Jansson, Örebrocyklisterna
  6. 38:31 – Christoffer Smed, Örebro AIK
  7. 39:11 – Tomas Kåregren, Örebro AIK
  8. 39:47 – Anders Pettersson
  9. 44:11 – Karl Kind, Örebro AIK
  10. 44:17 – Roger Elimä, Örebro AIK

DNF – Gustaf Leonardsson, Örebro AIK
DNF – Johan Sjö, Örebro AIK

Sedan fanns det några löpare jag inte fick tid på.

Björnar trivs bäst i skogen? Jag springer i terräng i en av deltävlingarna till Rusakulan Vertikal Tour

På vad som egentligen skulle ha varit en vilodag åkte jag till Klockhammar för att springa åtta kilometer terrängtävling. Hur gick detta till?

Efter tre dagars löpning, en halvmara i 4:27-tempo i söndags, en halvmara i 4:19-tempo i måndags och en lunchmil som kändes bara så där på tisdagen var det tydligt att jag skulle behöva ta en vilodag. Sedan pratade jag lite med Liduina som frågade om jag inte var sugen på att kuta lite trail i vackert väder. Så då sprack den vilodagen, då jag var bedrövligt klen på att säga nej och tänkte att jag behövde passa på att springa de få lopp som erbjuds. Så, det blev en biltur till Klockhammar tillsammans med hon som kallats ”länets klart starkaste lysande löparstjärna just nu” av lokalmedia.

En av oss vann loppet. Den andre vann en ”fold-a-cup” i lotteriet på nummerlappen.

Full fart och full koncentration. Foto: Andreas Andersson, eaphotography.se.

Det var strålande väder och en riktigt kul och teknisk bana. Starterna gick med en minuts mellanrum, för att man skulle hålla bra avstånd till varandra. Det var jobbigt uppför, men inte så galet mycket klättring som jag trodde att det skulle vara. Vid ett tillfälle snubblade jag, skrapade knäet lite men lyckades rulla runt så jag tror faktiskt inte att jag tappade någon tid att tala om där.

Efter Rusakulans topp var det full fart nerför. Här var det svängigt och mycket rötter, men riktigt kul löpning. Jag passerade en hel del löpare också, vilket jag får se som en seger: jag blev inte passerad men lyckades passera kanske ett tiotal under loppet.

En Björn i skogen. Foto: Andreas Andersson, eaphotography.se.
Jag fejkar pigghet framför kameran. Foto: Jonas Nilsson.

I mål var jag på den officiella tiden 39:32,6. Min klocka visade 39:26, men jag tror faktiskt att jag fick några straffsekunder på grund av att jag inte sprang riktigt rätt vid målgång. Det är ändå en prestation att springa fel på snitslad bana på en fotbollsplan. Nåväl.

Jag kom på plats 16 av 36 i herrklassen och plats 18 av 47 totalt.

En fin kväll i Klockhammar och efter loppet fick jag klappa en hundvalp. Vad mer kan man begära av livet?

Här kan du se mitt lopp

Strava | Garmin Connect | Officiell resultatlista

Andra artiklar om Rusakulan Vertikal Tour

Sedan gjorde dessutom NA en jättebra och stor intervju med Liduina i samband med andra tävlingen. Väldigt välförtjänt att hon uppmärksammades så, med tanke på hur otroligt bra hon har varit de senaste två åren. Artikeln Nya stjärnans osannolika väg till sju raka DM-guld och Boston marathon – började springa som 26-åring: ”Trodde inte jag platsade på klubbträningar” finns att läsa här.

NA hade en stor intervju med Liduina van Sitteren i tidningen den 24 april.

Örebro AIK halvmaraton i annorlunda tappning

Örebro AIK halvmaraton ställdes ju in, likt praktiskt taget alla andra lopp. Men i gårkväll var vi ett gäng som samlades och sprang banan i jaktstart baserat på de sluttider vi hade rapporterat in. Det inofficiella loppet sprangs också för Örebro AIK:s Anders ”Larra” Larsson som gick bort i cancer förra året. Deltagaravgiften var en valfri summa till Cancerfonden. Med och sprang loppet var Larras son Alex, så det kändes fint och speciellt denna kväll. Och det var inte läge att fega med tiderna. Nu var det full fart som gällde.

Innan loppet samlades vi och poserade på bilder för NA tillsammans med Alex, Larras son, som sprang i sin pappas Örebro AIK-linne. Foto: Ronny Collin.

Jag hade rapporterat in sluttid 1:19:59. Vilket verkligen var att spänna bågen då mitt personbästa på distansen var 1:23:36 och mindre än en månad gammalt.

Galet sliten, men nöjd, efter loppet! Foto: Karl Wilenius.

Min sluttid innebar att jag fick starta tillsammans med Liduina van Sitteren, Martin Duberg och Karl Wilenius. Varken jag, Liduina eller Martin hade fixat halvmaran under 1:20 tidigare. Liduina hade varit närmast med 1:20:19 (en tid som gjorde henne till tolva i SM på Göteborgsvarvet i fjol), så det var ju en tuff tid att slå för oss tre. Karl däremot hade fixat tiden med rejäl marginal tidigare (1:13-någonting), så för hans del skulle det inte vara något problem.

Utöver deltagaravgiften lovade jag att skänka ytterligare en femtiolapp för varje löpare av oss tre (jag, Liduina och Martin) som klarade tiden.

Vi gick ut i rasande tempo. Första milen avklarades (på min klocka) på 37:11. So far so good. Efter cirka 14 kilometer fick jag släppa iväg de tre då jag kände att tempot var för högt. Vid 16–17 kilometer fick jag håll och svårt att få i mig tillräckligt med luft. Fick lugna tempot något, vilket hjälpte en del. Det var i denna veva jag insåg att sub 80 var kört, men att nytt personbästa skulle det med all sannolikhet bli.

I motvind och med trötta ben och protesterande hugg i magen kämpade jag mig i mål på 1:21:31. Nytt personbästa med två minuter och fem sekunder. Det är jag trots allt ruskigt nöjd med. Målet för 2020 var ju att fixa halvmaran under 85 minuter. Sub 80 får vänta lite till!

Efter målgång visade min klocka på en ny personbästatid. Så jobbigt. Så kul!

Martin gick i mål på 1:18:47 och Liduina på 1:19:03. Fantastiskt vilken stark prestation av dem! Och givetvis blev det en ytterligare slant till Cancerfonden från mig för deras målgångar.

Snabbast runt banan var (inte helt oväntat) Jonas Nilsson på 1:11:11. Det är även han som har klubbrekordet för Örebro AIK på distansen.

Vilken fin kväll det blev!

NA:s artikel om vårt inofficiella lopp och fin intervju med Alex.

Någon typ av resultatlista

Detta är de tider jag har kunnat hitta på oss som deltog.

  1. Jonas Nilsson, Örebro AIK – 1:11:11
  2. Andreas Ingberg, Örebro AIK – 1:14:36
  3. Alexander Larsson, KFUM Örebro – 1:15:32 (Strava)
  4. Jonatan Gustafsson, KFUM Örebro – 1:15:37 (Strava)
  5. Michael Welday – Stocksäters IF – 1:15:38 (Strava)
  6. Melker Forsberg, KFUM Örebro – 1:15:45 (Strava)
  7. Gustav Nordling, Spårvägens FK- 1:15:46 (Strava)
  8. Jakob Nilsson, Örebro AIK – 1:17:10 (Strava)
  9. Fredrik Härdfeldt, Örebro AIK – 1:18:14 (Strava)
  10. Karl Wilenius, Lidköpings VSK – 1:18:25 (Strava)
  11. Gustav Grek, Örebro AIK – 1:18:27 (Strava)
  12. Martin Duberg, Örebro AIK – 1:18:47 (Strava)
  13. Jonas Rosengren, KFUM Örebro – 1:18:59 (Strava)
  14. Liduina van Sitteren, Örebro AIK – 1:19:03 (Strava)
  15. Markus Liljenroth, Örebro AIK – 1:20:16 (Strava)
  16. Fredrik Johnsson, Örebro AIK – 1:21:00 (Strava)
  17. Björn Engqvist, Örebro AIK – 1:21:31 (Strava)
  18. Villem Raudsepp, Örebro AIK – 1:23:09 (Strava)
  19. Johan Jansson Flodén, Örebro AIK – 1:25:20
  20. Björn Eriksson, Örebro AIK – 1:27:44 (Strava)

Tim Sundström, Markus Bohman (sprang 25 kilometer, Strava), Jack Karlsson och William Wickholm saknar jag tider på, men de gick alla i mål ungefär samtidigt som de övriga KFUM-löparna, runt 1:15:30.

Andra artiklar om loppet

Nytt personbästa på milen och seger i Länge leve loppet

Tycker ni att rubriken låter bekant? Ja det var ju ungefär så mitt förra inlägg hette, men då handlade det om 5000 meter. En vecka och en dag senare var det alltså dags för ännu ett virtuellt lopp för min del. Denna gång Länge leve loppet som arrangeras varje söndag i april av Sverige springer, Marathongruppen, Aktivus och jogg.se.

Precis som helgen innan åkte jag till löparbanan på GIH för att få en korrekt distans. Denna gång utan sällskap och draghjälp. När jag värmde upp med 10 varv runt banan kändes det faktiskt inget vidare till en början. Jag kände mig lite seg i kroppen och knepig i magen. Mot slutet av uppvärmningen blev det dock bättre, men någon supertid trodde jag inte riktigt på. Dessutom var det flera barngrupper som tränade på löparbanorna, men tack och lov fick jag ha bana ett för mig själv.

Länge leve loppet
Nytt personbästa med en och en halv minut!

Ska man springa en mil på löparbanor så är det 25 varv som gäller. Det är ju riktigt tacksamt att springa på bana då det är väldigt lätt att ”dela upp” loppet och hålla koll på hur snabbt det går. Första varvet gick på 1:24. För en tid under 37 minuter var det en varvtid på 1:29 som gällde. Efter det första varvet låg resterande varv runt 1:27–1:29. Jag höll också koll på 200-metersmarkeringen så att jag passerade den på cirka 44 sekunder varje gång. Känslan var överraskande bra och jag kände aldrig att jag höll på att tappa även om det så klart inte var enkelt.

Mot slutet kände jag att jag hade en riktigt bra tid på gång och det sista varvet tryckte jag på ordentligt och sprang på 1:18 med kanonkänsla.

Väl i mål stannade klockan på 36:40. En dunderslakt av mitt personbästa på distansen med precis en och en halv minut! Den förra personbästatiden var på 38:10, vilket också givetvis är riktigt bra! Och med tanke på att det var i maj i fjol jag sprang milen under 40 minuter för första gången så är ju detta en otroligt bra utveckling för någon som inte heller är purung, utan har mindre än ett år kvar till fyrtio.

Jag vann loppet

Min tid räckte också till seger på mildistansen! Superkul och faktiskt oväntat! På 10 km var jag den enda löparen att registrera en tid under 40 minuter, så segermarginalen blev rätt rejäl. Plats 1 av 169 (i skrivande stund, en del resultat verkar fortfarande läggas till trots att registreringen ska vara stängd).

Sverige springer skriver om Länge leve loppet här och på jogg.se hittar du också mer information.

Här kan du se mitt lopp

Strava | Garmin Connect | Officiell resultatlista

Nytt personbästa på 5000 meter och seger i virtuellt lopp

Ett av årets mål har varit att förbättra mitt personbästa på 5 km. Det är en distans jag springer väldigt sällan och har haft få tillfällen att förbättra sedan jag satte den 2018. 19:18 lyder tiden och under flera lopp har jag sprungit snabbare än så som en del av loppen. Senast i Nora gjorde jag det då den första femkilometerssträckan gick på 19:09.

Men när riktiga tävlingar helt förståeligt ställs in på grund av restriktionerna kring det nya coronaviruset så får man hitta på alternativ! I lördags deltog jag i ett ”virtuellt” lopp, Run under Corona Championships som hade två distanser denna dag. 5 kilometer och 10 kilometer.

Jag åkte till GIH:s löparbanor för att få en korrekt uppmätt distans och tillsammans med sparringpartnern och klubbkompisen Liduina van Sitteren och Karl Wilenius från Lidköpings VSK skulle vi rusa igenom 5000 meter så snabbt som möjligt. Liduina och Karl var inte anmälda till tävlingen utan bara med som sällskap, draghjälp och träningskompisar.

På med Vaporfly-dojorna och tillsammans med Liduina och Karl på startlinjen. Nu gällde det! Jag gick ut stenhårt. Det är alltid så svårt att hitta tempot i början tycker jag. Karl var ruskigt snabb och är en flera divisioner starkare löpare än undertecknad. Efter två varv gick han upp och höll tempot och peppade helt suveränt. Otroligt tacksamt att ha någon som med lätthet kan springa före i 3:30-tempo! På slutet ökade han rejält, så då blev det åka av. Jag orkade inte hänga med men gjorde tveklöst mitt snabbaste varv sist.

När jag föll ihop efter målgång förkunnade klockan att jag fixat 5000 meter på 17:33,9. Med avrundning uppåt (och om man räknar alla varvtider) blev det 17:34 och den tid jag rapporterade in som resultat. En rejäl slipning av personbästatiden och årsmålet uppnått med ordentlig marginal!

En rejäl slipning av personbästatiden blev det.

På kvällen fick jag sedan resultaten från tävlingen. Jag vann! Min tid gjorde att jag plockade hem segern med tretton sekunders marginal! Verkligen superkul och vinsten innebar dessutom ett presentkort på Add Nature på 500 kronor. Det var lite synd att Liduina inte anmält sig för med sin tid (hon sprang in på 18:01 tror jag) hade hon vunnit damklassen med en halv minut! Å andra sidan kanske Karl hade anmält sig då också, och då hade jag ju inte vunnit med tanke på att han var i mål på 17:30 och med lätthet om han gått på max hade sprungit under 17 minuter.

Jag, Liduina och Karl var glada och nöjda efter ”loppet”.

I brist på riktiga tävlingar var detta riktigt kul för att få lite tävlingskänsla. Och så skönt att äntligen på riktigt få slipa personbästatiden på 5 kilometer.

Loppet i siffror

Jag tog varvtider på klockan och sprang alltså 12,5 varv på den 400 meter långa banan. Det första ”varvet” var ett halvvarv, på 200 meter i och med att man startar på andra sidan banan vid 5000 meter.

Varv Varvtid Tid, total
1 (200 m) 0:38,3 0:38,3
2 (400 m) 1:22,8 2:01,2
3 (400 m) 1:27,3 3:28,4
4 (400 m) 1:26,5 4:54,9
5 (400 m) 1:26,2 6:21,1
6 (400 m) 1:24,8 7:45,9
7 (400 m) 1:25,5 9:11,4
8 (400 m) 1:25,6 10:37,0
9 (400 m) 1:24,3 12:01,3
10 (400 m) 1:25,5 13:26,8
11 (400 m) 1:24,2 14:51,0
12 (400 m) 1:24,2 16:15,2
13 (400 m) 1:18,8 17:34,0

Här kan du se mitt lopp

Strava | Garmin Connect | Officiell resultatlista

Nora halvmarathon och supertid på backig bana

Vilken fantastisk dag och lyckat lopp det blev för mig i Nora. Mitt första lopp på utesäsongen skulle bli en snabb mil: Varvetmilen, men eftersom praktiskt taget alla lopp ställs in fick jag ta vad som bjöds. Det blev halvmaran i Nora! Lite avskräckt blev jag innan av alla berättelser om hur backig och tuff den banan skulle vara. Till och med tuffare än Norasjön runt.

Hursomhelst åkte jag till Nora utan riktig koll på hur formen var när det kom till tävlingar på denna distans. Överlag har formen känts bra under vintern/våren och mitt resultat på Inneserien 3000 meter vittnade om detta. Men en backig halvmara är lite knepigare att springa än 3000 meter på bana. Taktiken var rätt simpel egentligen. Spring snabbt där det är flackt eller nedförsbacke och i uppförsbackarna skulle jag inte bränna ut mig.

Jag gick ut i rejält tempo då det började med nedförsbacke, men det kändes inte som några problem. När uppförsbackarna kom kände jag mig stark. Gnetade på, men brände inte allt krut. Efter tre kilometer sprang jag med en ung kille som fick dra en hel del. Vi följdes åt i ungefär en mil. Jag gick om och drog vid andra varvet, vilket givetvis med mitt icke-existerande lokalsinne, innebar en felspringning där vi tappade cirka 15-20 sekunder. Tack och lov upptäckte en bil det och tutade åt oss. Jag hade faktiskt inga större problem med att bara tugga i mig detta och strax efter felspringningen ökade jag tempot och lämnade min kompanjon bakom mig.

Nu var det fullt blås, men jag kände mig fortfarande stark. Kilometrarna låg runt 3:50 och jag började förstå att jag hade riktigt goda chanser att göra en halvmara i ”sub 40”-tempo, något som utöver att fixa halvmaran på under 85 minuter också varit ett mål.

På väg upp för den tuffaste backen den första gången. Fullt fokus! Foto: Alexander Nätterlund.

När det var en kilometer kvar kom den sista vidriga backen för sista gången, här var det jobbigt. Men jag slet mig upp för eländet och sedan var det full fart mot mål. I mål stannade klockan på 1:23:35 och den officiella tiden blev 1:23:36. Jag kom på tredjeplats totalt och var näst bäste länslöpare efter Fredrik Johnsson​.

Stort grattis också till Gustaf Leonardsson​ som krossade sitt personbästa på maran och blev distriktsmästare i maraton samt till Liduina van Sitteren​ som vann damklassen, blev distriktsmästare, satte personbästa och krossade banrekordet med över 42 minuter (FYRTIOTVÅ MINUTER)!

Loppet i siffror

Alla dessa tider är från min klocka. Genom hela loppet höll jag ett rätt jämnt och bra snittempo i förhållande till backarna och extra glädjande är att se att alla femkilometersplittar var under 20 minuter.

Distans Tid, split Tempo, split Tid, total Tempo, total
5 km 19:15 3:51 19:15 3:51
10 km 19:54 3:59 39:09 3:55
15 km 19:59 3:59 59:08 3:56
20 km 19:25 3:53 1:18:33 3:56
21,28 km * 5:02 3:56 1:23:35 3:56

Enligt klockan sprang jag 21,28 kilometer. Jag startade klockan vid startskottet och stängde av vid målgång, 1:23:35 blev tiden på klockan, men officiella tiden var alltså 1:23:36. Beräknat på 21,0975 meter är snittempot 3:58 för mitt lopp.

Video från loppet

Jag klippte ihop en minut av mitt lopp från Johan Ingjalds eminenta YouTube-kanal HugRunner.

Här kan du se mitt lopp

Strava | Garmin Connect | Officiell resultatlista

Andra bloggar eller artiklar om Nora marathon/Nora halvmarathon

Navigation