Kategori: Prylar

Recension: Asics Metaspeed Sky

I några år var Nike ensam om att ha en riktig supersko med lätt skum och kolfiberplatta. Med Vaporfly har rekord krossats och under 2019 och 2020 var det nästan en utmaning att hitta andra skor på startlinjen till långdistanslopp. Men nu har flera andra skotillverkare kommit ikapp och den senaste superskon har jag lyckats få tag på. Asics Metaspeed Sky! Här kommer mina tankar och åsikter om skon.

Hur jag har sprungit i skon

Metaspeed Sky köpte jag med intentionen att endast använda som tävlingssko. Men innan jag börjar ”spara” på den så har jag sprungit ett träningspass samt två träningstävlingar med skon. Totalt har jag kommit upp i 60 kilometer.

De två träningstävlingarna jag sprungit med Metaspeed Sky på fötterna var dels en mil på Milserien här i Örebro, där jag tog mig i mål på 36:14 (detta har jag bloggat om här) och dels en halvmara på samma bana, där jag sprang in på 1:19:37 (blogginlägg finns här). Mitt första träningspass med skon blev sju stycken tusingar med en minuts ståvila, de gick progressivt från 3:27 till 3:17 med ett snittempo på 3:23 i intervallerna (passet finns att se på Strava).

Överdel i ”engineered mesh”

Överdelen är gjord i vad som Asics kallar för ”engineered mesh” (kallar inte alla sina tillverkare sina överdelar för typ det?). Det är ett strävt material som känns lite mindre plastigt än överdelen på Vaporfly Next%. Jag trodde att vi skulle få en liknande överdel som på Metaracer, då det är så prototyperna för Metaspeed Sky har sett ut. Båda överdelarna är riktigt bra, och överdelen på Metaspeed Sky känns lite mer som supersko än på Metaracer, även om jag verkligen tycker om överdelen på Metaracer också.

Mellansula och yttersula

Mellasulans skum är precis som Vaporfly Next% och Saucony Endorphin Pro gjord av pebaskum. Vilket är ett otroligt lätt skum med rejäl energiåtergivning. Man får samma ”klapp-klapp”-ljud som i Vaporfly. Något som inte är lika påtagligt i Endorphin Pro, som har en Boost-liknande lösning där skummet är ihopsatt av pellets.

Givetvis innehåller skon en kolfiberplatta, precis som alla superskor nuförtiden. Till skillnad från Metaracer så går plattan nu genom hela skon. En del löpare tycker verkligen att de känner av plattorna i skorna. Jag har tydligen inte den finkänsligheten i fötterna då jag mer simpelt tycker att det bara är bra ”fjong” i skorna.

Yttersulan är gjord av något Asics kallar för Asicsgrip. Ett svart gummi med små svarta hål. Mest skydd i framfoten, men även två gummiremsor i hälen finns. Här skulle gummit kanske behöva vara lite högre, för jag landade på det vita pebaskummet redan på första passet. Den svarta yttersula verkar vara riktigt slitstark och ha bra grepp. Än så länge har jag inte testat det på blött underlag, men på torrt är det verkligen inga problem med greppet.

Känslan

Metaspeed Sky påminner väldigt mycket om Vaporfly Next% i känslan. Metaspeed Sky känns möjligtvis aningen hårdare jämfört Vaporfly, men det är ju ändå väldämpade och fina skor och jag ser inga problem alls att springa längre distanser som en halvmara eller en mara i dem. Dämpningskänslan placerar sig någonstans mellan Vaporfly och Endorphin Pro. Närmare Vaporfly, men Metaspeed Sky har bättre löpkänsla än Vaporfly som kan upplevas lite för dämpad, så att man tappar känslan av vägen.

Vid uppvärmning så känns skorna inte särskilt speciella. Men när man kommer upp i lite hastighet händer det grejer! Det går det undan, och känns bra! Metaspeed Sky känns lite mer stabila än Vaporfly Next% och säkrare i tvära svängar, även om jag inte direkt haft några problem med Vaporfly vid svängar.

Vad jag hade väntat mig var en mer aggressiv framåtdrivande känsla även när det går långsammare, men den känslan saknas. Droppet (höjdskillnaden mellan framfot och häl) är 5 mm vilket är lägre än både Vaporfly Next% och Saucony Endorphin Pro som båda har 8 mm drop.

Viktmässigt är Metaspeed Sky också praktiskt taget identisk med Vaporfly. Det skiljer ett gram i vikt på dem i samma storlek! I jämförelse är Saucony Endorphin Pro lite tyngre med en skillnad på 24 gram. Asics Metaracer väger ett gram mer, alltså lika mycket (lite!) som Vaporfly, men har betydligt mindre och hårdare skum.

Något jag gärna skulle sett att både Vaporfly och Metaspeed Sky skulle ha är samma ”framrullning” som Saucony Endorphin Pro har (Saucony kallar det för ”Speedroll technology”). Då skulle känslan vara perfekt för min del. Det ska bli mycket spännande att se hur nästa version av Endorphin Pro kommer att bli!

Passform

Här tycker jag att Asics faktiskt har misslyckats. Inte katastrofalt, men det kunde varit så mycket bättre. Jag har full förståelse för att olika skomärken kan vara olika i storleken jämfört med varandra, men det bör vara konsekvent när det kommer till skomärkets egna storlekar. Om jag har storlek 44 i Nikes Pegasus-skor tycker jag att jag ska kunna köpa storlek 44 även när jag köper Vaporfly (och när det gäller Nike funkar det precis så för mig). Metaspeed Sky köpte jag i storlek 44 (US 10). Jag har tidigare alltid haft storlek 44 när det kommer till Asics. Men Metaspeed Sky är tajt, eller snarare smalnar av rätt ”aggressivt” vid lilltån! Jag har fått det att funka, och töjt ut dem lite lätt med ett skoblock, men att gå upp eh halv storlek skulle nog varit det absolut bästa. Det är ju underligt när Asics första kolfibersko, Metaracer, istället var lite luftig i precis samma storlek.

Underligt är att YouTubern Seth James DeMoor varnade för att man kunde behöva gå ner en halv storlek mot sin normala storlek. Det fattar jag verkligen inte hur han kan tycka. Konstigt nog tycker recensenten på Running Shoes Guru samma sak. Sedan har jag även läst recensioner som tycker att de är “true to size” medan andra tycker man kan gå upp en halv storlek. Jag tycker alltså det senare.

Utseende

Ja ni ser ju själva! Asics Metaspeed Sky är en otroligt snygg sko som dessutom ser ut som en ”normal” sko, mer än Vaporfly Next%. Färgerna går helt i orange, svart och vitt. Förra kolfiberskon från Asics, Metaracer, var också galet läcker och det är skor man blir glad av att bara titta ner och se på fötterna. Det är ju inget för de som gillar monotona skor i svart eller grått, men själv tycker jag att en supersko ska stå ut!

Hur länge kommer den att hålla?

Jag gissar att Asics Metaspeed Sky kommer att hålla i cirka 50-70 mil. Kanske mer. Det beror givetvis på hur man springer och på vilket underlag. Pebaskum är inte så slitstarkt, men att få ut cirka 60 mil ur ett par tävlingsskor skulle vara riktigt bra. Mina Saucony Endorphin Pro har jag använt på både tävling och träning och är nu uppe i 55 mil med flera mil ”kvar” i skorna. Jag hoppas på något liknande med Metaspeed Sky.

Äntligen nya hörlurar

Länge har jag letat och letat efter ett par schyssta, trådlösa, hörlurar. Sökandet är nu över och hemma hos mig har ett par alldeles lysande bluetooth-hörlurar landat. Finfina Sony MDR-XB950BT.

I alla år har jag använt mig av iPhonens standardsnäckor. Trots att jag vet att de lurarna inte på något sätt är topplurar. De har funkat tillräckligt bra för att stå ut med. Under flygresor och på ställen där det varit mycket ljud runtomkring har de däremot inte fungerat något vidare. Och dessutom är de inte trådlösa. Något som jag har stört mig mer och mer på under åren som gått är att behöva trassla med sladdar när jag vill lyssna på musik eller podcasts.

Efter ett letande som pågått i nästan ett år, där jag funderat på att köpa Jabra Revo, Audio Technica ATH-M50x (som är trådade) och även kikat på Beats-lurar (som är onödigt dyra för det ljud de levererar) och köpt och lämnat tillbaka ett par Philips SHB-7200 blev det till slut ett par Sony-lurar. Flera recensioner har pekat ut att Sonys MDR-XB950BT-lurar ger kanonljud för sitt pris. Svenskt ordinarie pris är cirka 1700 kronor, men jag hittade lurarna nedsatta till 999 kronor på Dustin och slog till efter att ha provlyssnat på andra Sony-lurar.

Själva “XB” i namnet står för extra bas, detta är med andra ord lurar som det kan låta ordentligt om. Basen är helt lysande och det finns till och med en knapp för att aktivera ännu mer bas. Detta är dock overkill. Så mycket bas behövs verkligen inte, utan med den funktionen aktiverat så dränker basen det övriga ljudet. Jag är ingen ljudexpert av något slag, men lurarna låter fantastiskt bra och av reaktionerna på hörlursnördforumet Head-fi.org så är jag inte ensam om den åsikten.

Knapp för att fläska på med ännu mer bas finns. Och ingångar för att ladda via USB. Och ingång för hörlurssladd.
Knapp för att fläska på med ännu mer bas finns. Och ingångar för att ladda via USB. Och ingång för hörlurssladd.

Byggkvalitén på lurarna är riktigt fin och de känns rejäla och stryktåliga. Ramen är av metall och resten av lurarna i någon typ av stark plast. Kåporna är mjuka, tjocka och sköna. Tyvärr inte i läder utan i läderimitation.

Det är inte många minus med dessa lurar. Visst, de kunde ha varit ihopvikbara för att lättare kunna packa med sig och jag tycker att Sony kunde ha skickat med en väska eller åtminstone en påse för förvaringen av lurarna. Nu har jag istället beställt en förvaringsväska via Amazon och hoppas att den lever upp till förväntningarna (som helt enkelt är att skydda lurarna mot stöt och eventuellt skrap i en väska).

De är rätt tjocka och låter alldeles underbart.
De är rätt tjocka och låter alldeles underbart.

Det går förutom att koppla ihop lurarna via Bluetooth att göra det via NFC. Jag har inte testat detta då jag inte har en iPhone med NFC, men det kommer ju förmodligen jag att ha i framtiden. Det finns även med en 3,5mm-sladd för att koppla in som “vanliga” trådade hörlurar. Lurarna låter riktigt bra i trådat läge och inkopplade på det sättet i Macen så har de ännu mer krut volymmässigt. Dock så försvinner funktionen för att addera extra bas via knappen när man har dem trådade, men det är ingen förlust för min del.

Det enda som är tråkigt är att jag väntat så länge på att ersätta mina iPhone-snäckor med rejäla hörlurar. Jag kan varmt rekommendera dessa hörlurar och man ska enligt Head-fi.org kunna vänta sig ännu bättre ljud när lurarna är mer “inspelade”.

Bonusbild på Svea som var intresserad av min photoshoot. Och sedan blev mer intresserad av en fågel utanför fönstret.
Bonusbild på Svea som var intresserad av min photoshoot. Och sedan blev mer intresserad av en fågel utanför fönstret.

Ny ljudanläggning

När jag fick lite pengar tillbaka på skatten 2003 så bestämde jag mig för att köpa en “hemmabio”. Innan du får bilden av ett dedikerat rum med en bioduk, maffiga högtalare, sköna stolar och en popcornmaskin så vill jag påminna om att “hemmabio” för nio år sedan snarare innebar en DVD-spelare och fem små högtalare och en subwoofer.

Jag har haft stor glädje av min “hemmabio”. Mycket filmljud har strömmat genom de små högtalarna. DVD-spelaren gav upp för något år sedan, men det har spelat mindre roll då ljudet fortfarande har funkat och jag har kunnat spela DVD och blu-ray i PS3:an. Dessutom såg det bedrövligt ut när jag spelade DVD-filmer i den gamla spelaren på min tv med full HD. Den var från en tid innan blu-ray och uppskalning av bild var inget att tänka på. HDMI saknades också.

När en av högtalarna började spraka för en månad sedan och det i kombination med spelarens surrande som börjat för något år sedan så insåg jag att det var dags att börja se sig om efter något nytt.

En sen söndagskväll beställde jag en ny förstärkare, för att sedan upptäcka en annan, mer avancerad modell till samma pris. Så, på samma kväll beställde jag två förstärkare, avbeställde den ena och påbörjade min väntan.

Förra veckan så dök det tunga paketet upp. En Pioneer VSX-922. En skönhet på tio kilo med möjlighet att köra en uppsättning med sju högtalare och två subwoofers om man så önskar. Dessutom med stöd för AirPlay, vilket kändes som en viktig funktion för min del. Möjligheten att kunna spela musik trådlöst från iPhonen, iPaden eller Macen.

Bara en förstärkare utan högtalare är rätt poänglöst, så samma veva som jag beställde förstärkaren så tittade jag också på ett högtalarsystem. Valet föll till slut på en uppsättning från Dynavoice som jag beställde från ljudfokus.se. Jag kikade på lite olika paketlösningar, men valde till slut en egen variant, men med högtalare från samma serie, Dynavoices Magic-serie. Alla i vitt utförande.

Högtalaruppställningen blev så här, en 5.0-uppställning:

  • Frontar: Dynavoice Magic F-7 EX
  • Center: Dynavoice Magic  C-4 EX
  • Surround: Dynavoice Magic FX-4 EX

Frontarna är de största i Magic-serien och rätt maffiga med sin höjd på 108 centimeter och maxeffekt på 150 watt. Surroundhögtalarna är riktigt trevliga eftersom att de är vinklade och fungerar alldeles utmärkt att sätta upp på en vägg som man har soffan mot, mycket smart och snygg lösning!

Förstärkaren på plats i tv-bänken. På bilden ser vi även centerhögtalaren Dynavoice Magic C-4 EX och ena fronthögtalaren Dynavoice Magic F-7 EX.

Att ställa in ljudanläggningen “rätt” är en hel vetenskap. Jag har kört en automatisk kalibrering med en medföljande mikrofon och när jag kör film med bra ljud, så låter det fantastiskt. Det låter dock lite mjäkigt när jag kör ut ljudet från TV:n i samma inställning, men det beror nog mer på ljudformat än på anläggningen.

Debutfilmen blev Casino Royale med DTS-ljud vilket smällde, mullrade och lät helt underbart. Jag testade några scener ur Avatar på Blu-ray också vilket lät helt otroligt. De inledande scenerna i djungeln var magiska med miljöljud som fyllde upp hela rummet. Vilket lyft!

Nedladdade serier, som Dexter, låter inte lika imponerande och med en centertung ljudbild. Detta beror nog mycket på ljudmixen.

Jag är mycket, mycket nöjd. Har ni några tips på hur jag ska ställa in min ljudanläggning så får ni gärna komma med tips i kommentarsfältet.

Apples nya läckra iPhone 5

Efter ett antal läckor så presenterades till sist iPhone 5 av Apple för samlad världspress den tolfte september. Av alla rykten och läckor så visade sig det mesta att stämma. Skärmen blev högre, men behåller samma bredd som iPhone 4S. Processorn är vassare och ramminnet är fördubblat. Utseendemässigt så har iPhone numer en baksida i aluminium, inte helt olik den som MacBook-datorerna har. Trots större skärm så är telefonen lättare och tunnare.

Apples senaste iPhone är snabbare än någonsin och mycket snygg.
Enligt tester så ska den nya iPhonen vara den snabbaste och vassaste smartphonen på marknaden.

En ny version av iOS släpptes också en vecka senare där en stor nyhet var att Apples egna kartlösning ersatte Google Maps. Att påstå något annat än att Apples kartlösning är bedrövlig i jämförelse med Googles vore lögn.

Efter två år med en iPhone 4 så har jag nu lagt en beställning på en ny läcker iPhone 5. Det blir den vita modellen för första gången, med 32GB minne. Tove som har använt min gamla iPhone 3G ska också göra en välbehövlig uppdatering och har även hon beställt en vit iPhone 5.

Nu har vi några veckor av ivrig väntan framför oss innan vi får våra nya läckra telefoner!

En vecka utan Mac med enbart en iPad

Förra måndagen så fick jag min efterlängtade iPad. Den tredje generationen, Wi-fi-modellen med 64 GB minne. Rätt omgående fick jag testa att klara mig helt och hållet på iPaden då jag passade på att lämna in min MacBook Air till Digital Inn för att titta på och eventuellt åtgärda några märken/fält jag har stört mig på i skärmen. Det har nu gått en vecka (jag har fortfarande inte fått tillbaka Macen) och jag har under denna vecka fört en liten dagbok över veckan med iPad som min huvudsakliga dator.

Jag har givetvis en jobbdator samt har kunnat låna Toves dator när det har behövts.

Onsdag 23/5
Efter jobbet så lämnade jag in min älskade MacBook Air. Nu börjar utmaningen, att klara sig på enbart iPad och iPhone i kanske upp till två veckor. Jag ser inga större problem förutom nedladdning av filmer och serier som jag följer. Annars borde jag klara mig fint på enbart mina iOS-enheter. Om jag inte ska fotografera en massa med systemkameran och redigera dessa bilder förstås.

Skrev ett långt blogginlägg på kvällen. Lätt att skriva men desto bökigare när jag sedan skulle lägga in bilder och länkar i WordPress.

Torsdag 24/5
Gjorde bankärendena helt via iPaden vilket gick som en dans. Precis som på dator. Smidigt!

Fredag 25/5
Det största bekymret hittills med iPaden är att det inte går att ladda ner torrentfiler. Till detta måste jag ha dator. Har laddat ner en app för HD-video, Good Player, men ännu inte testat den skarpt. Den verkar vass och kan ansluta till massor av olika protokoll (http, ftp etc) för att sedan ladda ner filer därifrån. Jag får t.o.m. upp min Western Digital HD TV Live som en disk i programmet men kan inte se några filer. Det verkar bero på att ingen mapp är “utdelad”. Någon som har något förslag på hur jag ska gå tillväga, kommentera gärna.

Lördag 26/5
Laddade ner Blogsy som tydligen ska vara det bästa programmet för att blogga med på iPaden. Twittrade flitigt under Eurovision-finalen (som Loreen vann!) och njöt av hur lätt det faktiskt är att skriva på iPaden. Tycker att det är stor skillnad mot Samsung Galaxy Tabs tangentbord.

Fick upp Toves dator som delad disk i Good Player. Dock någon sorts “standardutdelning” så det fanns bara några tråkiga exempelvideor att spela upp. Funkade hyfsat bra. HD-video hackade lite dock, men det berodde nog snarare på uppkopplingen än på iPaden/spelaren.

Läste senaste numret av Wired på iPaden vilket var mycket trevligt. Högupplöst, snyggt och med en del häftiga effekter som ändå inte tog bort läsupplevelsen. Som jag förstod så är tidningen gjord i ett verktyg av Adobe för digitala magasin. Blir nyfiken och ska kolla upp detta då jag vara haft koll på Mag+ hittills.

Söndag 27/5
Förde över en MKV-fil på cirka 9 GB, full HD, till Good Player. Hackade väldigt mycket och var alldeles för tung för iPaden. Där har min MacBook Air en stor fördel framför iPaden. För att kunna se bra HD-video på iPaden så verkar jag få konvertera filerna. Något som Handbrake brukar sköta finfint.

Måndag 28/5
I går testade jag med en MKV-fil i halv HD-upplösning, 720p, vilket fungerade finfint i Good Player. I dag testade jag med det nya avsnittet av Mad Men, även det i halv HD, och det hackade som tusan. Laddade istället ned AVPlayer HD och där flöt det på bättre, om än inte helt perfekt.

För att kunna ladda ner de nya avsnitten av Mad Men och Game of Thrones fick jag låna en dator. Annars funkar det helbra med iPaden som den enda “datorn“.

Evernote är en höjdare både till iPad och Mac.
Tisdag 29/5
Hela arbetsdagen spenderades i Örebro på två olika nätverksträffar. All anteckning skedde i Evernote på iPaden. Då jag dessutom skulle tala på en av träffarna om en krisledningsövning som jag har deltagit i så hade jag förberett anteckningar i Evernote.

När jag ville kika på dagordningen för det ena mötet använde jag mig av Yammers iPad-app där Krisinformationsnätverket håller sin kommunikation vanligtvis och där schemat fanns uppladdat.

Tillägg efter att inlägget publicerats:
Oj vad otroligt mycket skräpkod Blogsy lade till när jag publicerade detta inlägg. Otroligt mycket taggar och elände som jag fick gå in på Toves dator och rensa bort. Tråkigt! Hur svårt ska det vara att hitta en bra, enkel WordPress-klient till iPad som man helst kan skriva i kodläge med? Kom med tips!

Airport Extreme

Min nya Airport Extreme med två inkopplade USB-diskar.

I går hämtade jag ut min nya router, Apples Airport Extreme version fem. Då jag som bekant har skaffat en MacBook Air vill jag givetvis vara så “otrådad” som möjligt. Problemet blev ju att då jag till iMacen haft två externa hårddiskar inkopplade så ville jag slippa att koppla in dessa i MacBook Air. Lösningen blev att köpa en Airport Extreme (som jag praktiskt taget bara hört bra saker om) och att koppla in hårddiskarna i denna och ansluta över nätverket.

Så, ett dygn efter beställningen fanns det en Airport Extreme att hämta på ICA (snabbt jobbat Webbhallen!) och ivrigt började jag att installera den! Det gick rätt smärtfritt och de två anslutna diskarna dyker upp så fint så i OS X Lion.

Jag har flyttat över mitt iTunes-bibliotek till en extern disk och alla mina fotografier ligger där redan. I Aperture är det inga problem som helst att nå bildbiblioteket och likaså med iPhoto. Däremot har jag stött på lite problem med Canon EOS Utility som vägrar låta mig att importera bilderna till den externa disken. Varför vet jag inte.

I övrigt är jag ruskigt nöjd med min Airport. Den skickar ut en stark signal, delar med sig av hårddiskarna utan problem och är dessutom snygg. Planer finns på att byta ut ena Seagate-disken mot en tystare, men det får bli framöver.

MacBook Bear är här

Min MacBook Air. Döpt till "MacBook Bear".

Jag har ju tidigare skrivit om att jag beställt en MacBook Air. I fredags dök mitt nytillskott upp och det var mer lätta steg jag åkte och hämtade ut min nya dator. Just lätthet är ett tema som återkommer med nya MacBook Air. Min trettontummare väger 1,3 kilo och är otroligt vacker och en enda glädje att använda.

Första intrycket är med andra ord väldigt positivt och nya OS X Lion är snyggt, snabbt och rätt lätt att sätta sig in i. Det har varit lite ovant att lära sig alla nya gestures på trackpaden, men när man väl nött ett tag så sitter det ganska naturligt.

Just nu är jag i full gång med att flytta över filer och program från iMacen MacGyver för att sedan sälja den. Hittills har jag inte stött på något speciellt problem utan det största bekymret är vilken lösning jag ska välja för lagring. 256 GB är inte så mycket utrymme, så planen just nu är att införskaffa en Airport Extreme basstation och koppla in USB-hårddiskar i den som kan klara av mycket av lagringen. Frågan är om det går att bildbehandla över nätverket (tveksamt), men jag tror jag ska göra ett försök för att se hur det går.

Ett annat framtida inköp är en extern skärm och trådlöst tangentbord och trackpad. Nog för att MacBooken är underbart portabel, men när jag sitter längre stunder vill jag göra det vid en större skärm! Jag har redan spanat in en skärm på 23 tum som verkar bra (IPS, LED och full hd) och inte är snuskigt dyr.

Western Digital TV HD Live

Som förberedelse inför att jag ska få en ny dator, som jag skrivit om tidigare, så har jag skaffat ett litet mediacenter. Detta helt enkelt eftersom jag vill spara plats på Macens hårddisk.

I min iMac har jag i nuläget två externa hårddiskar på varsin terabyte inkopplade. Den ena fungerar som en Time Machine-disk och tar backup på allt mitt innehåll, och på den andra lagrar jag filmer, teveserier, foton och massa annat trevligt på. Internt sitter det 320 gigabyte i iMacen. MacBook Air kommer med en supersnabb SSD-hårddisk på 256 gigabyte. Det räcker ju inte till mycket, och det gäller att börja tänka lite smart för att inte göra av med allt utrymme snabbt.

Mitt nya mediacenter är en väldigt liten mackapär.

Då hela tanken med MacBook Air är att den ska vara så portabel och smidig som möjligt så kändes dagens lösning med externa hårddiskar inkopplade inte som någon vidare idé. Istället har jag valt att köpa en Western Digital TV HD Live som jag kopplat in i TV:n och sedan finns det en 2 terabyte stor USB-hårddisk inkopplad som lagrar massa filmer och teveserier. Western Digital-spelaren är liten och smidig, klarar praktiskt taget alla filformat och dessutom är den väldigt billig. Det negativa med den är att den tyvärr inte är trådlös, men det gick tack och lov att lösa med en USB-sticka för Wifi. Den medföljande fjärrkontrollen är inte heller speciellt imponerande, med rätt “svampiga” knappar. Men till det priset jag betalade (699 på CDON, och den fanns till och med ännu billigare på andra ställen) så kan jag leva med det.

En annan negativ del är att det går väldigt långsamt att överföra filer över nätverket till den anslutna hårddisken, men har man bara lite framförhållning så kan man låta filöverföringen stå och puttra på medan man gör annat.

Nu återstår frågan: Hur gör jag med alla foton? En snabb NAS-disk, eller en väldigt liten extern hårddisk som jag kan plugga in enbart när jag ska bildbehandla? Eller kanske en Time Capsule för backup med en extra ansluten hårddisk för lagring och foton.

Hursomhelst är det första steget till en mer trådlös vardag taget.

En MacBook Air är beställd

MacBook Air. Samma utseende som tidigare, men nytt innehåll.

I går släppte Apple sitt nya operativsystem Lion för nedladdning samt utannonserade lite ny hårdvara. Som väntat blev det nya versioner av superslimmade MacBook Air och jag som väntat på att det skulle komma nya varianter av den läckra laptopen slog till och beställde en!

Det släpptes fyra olika standardkonfigurationer med möjlighet att uppgradera två av dem.

För min del blev det den vassaste möjliga konfigurationen som ser ut som följer:

  • 13″ skärm
  • 1,8 GHz Dual-Core Intel Core i7
  • 4GB 1333MHz DDR3 SDRAM
  • 256 GB SSD hårddisk

Detta innebär att jag efter snart fyra år kommer skiljas från min iMac MacGyver som har tjänat mig så väl. Nästan lite vemodigt.

Nu återstår en otålig väntan på att Macoteket skickar min dator nya fina Air. Men den som väntar på något gott…

Prylar till löpning

Mina nya löpkamrater.

I går fick jag en impuls och åkte och handlade lite prylar till min löpning. Jag har länge använt mig av RunKeeper i iPhonen för att mäta min löpning, men tycker att det har varit en klumpig lösning att springa med en telefon på armen. Det positiva har dock varit att jag samtidigt kunnat lyssna på musik via Spotify.

Då så gott som alla mina löpkamrater tipsat mig om att köpa en pulsklocka och dessutom verkat rätt eniga om att det är en Garmin Forerunner 305 som gällde kunde jag till slut inte låta bli när jag såg att den kostade 1 199 kronor på Netonnet. Sagt och gjort så åkte jag dit och köpte en och efter det tog jag sikte på Digital inn för att köpa en iPod shuffle så jag kan njuta av lite blippbloppmusik under mina löppass. Det blev en grön iPod shuffle som fick namnet Yoda och nu synkas med Spotify.

Premiärlöppasset gick sådär. Det gjorde riktigt ont i vaderna och det var ruskigt varmt och tungt. Två dagar innan hade jag sprungit rekordsnabbt och kroppen kändes inte helt återhämtad och bra. Utrustningen funkade däremot perfekt och det är riktigt kul att kunna mäta sin puls under löppassen. Nu väntar nog några dagars vila för mina vaders skull, men till veckan ska det bli full fart i löpningen igen!

Lägg gärna till mig som joggkompis på jogg.se. Där heter jag b_olsson.

Navigation