Kategori: Spel

En milstolpe (på Xbox Live)

Xbox Live

Behold the skönhet of 5000 poäng.

Den andra mars är ett historiskt datum. 1962 gjorde Wilt Chamberlain 100 poäng i en basketmatch i NBA och det är rekord än idag. Men skit i Wilt Chamberlain. Den andra mars 2009 var datumet då Björn Olsson nådde den magiska Gamerscore-poängen 5000 på Xbox Live. Det eminenta sci-fi/skräckspelet (smaka på det! Släng in ett ”postapokalysm” så har du det ultimata spelet) Dead Space var det som fick äran att stå för denna milstolpe.

När jag på kapitel 6 besegrade bossen Leviathan ploppade achievementen upp. Samtidigt svävade jag död i tyngdlösheten. När jag tog kål på Leviathan lyckades denne träffa mig så jag dog. Achievementen fick jag med mig dock och efter ännu ett försök besegrade jag bjässen samtidigt som jag själv också överlevde. Poängen tickade t.o.m. iväg till 5020 till slut.

Nu tar vi nya tag. Siktet är inställt på 10000 poäng. Då kanske det blir fest, pompa och ståt!

Min sida på Xbox Live hittar du här och det billigaste priset på Dead Space kan du hitta här. Dead Space är, precis som Victor Leijonhufvud skriver, ett skitbra spel som sålt rätt dåligt. Den lilla indie-utvecklaren Electronic Arts får tuffa tider om vi inte hjälper dem. Köp Dead Space!

Förnedrad online

I helgen blev jag påmind om varför jag inte gillar att spela online. Vanligtvis så kostar det pengar om man vill kunna spela online via Xbox Live. Just denna helg så var det ”Xtival” och det innebar att vi lägre stående silvermedlemmar fick ge oss ut på nätet och mäta krafterna med andra spelare.

Jag har spelat en del FIFA 09 och var givetvis ivrig att få testa att spela det mot andra. Förnedringen var total. Förlusterna hopade sig på hög. En enda match lyckades jag vinna och den tog jag hem med förkrossande 7-2. En annan match höll jag på att vinna. Ledde med 2-0 då min motståndare valde att koppla ner. Tydligen är det rätt vanligt också har jag förstått när jag läst lite på nätet. Det där med sportsmanship är inte så viktigt för många tydligen.

Guitar Hero III: Legends of Rock testades också. Där var förnedringen ännu större. Jag mötte en motståndare som utan problem utklassade mig på hard-svårigheten (eller var det expert kanske, who knows). Det där med att använda alla fem knapparna i Guitar Hero är inte min starka sida. Fyra knappar känns alldeles lagom tycker jag.

Efter denna helg har jag än en gång insett att onlinespelande inte är så lockande för mig. Jag är helt enkelt för dålig. Då sitter jag hellre hemma och nöter spel själv. På så sätt får jag ändå känna mig duktig emellanåt.

Faith vs. Lars-Göran

Jag måste medge att FIFA 09 som kom i tisdags (äntligen, det tog precis en månad och en dag från det att första spelet skickats!) och Mirror’s Edge som inhandlades idag känns betydligt mer lockande än att läsa om ”orsak och korrelationer” eller ”förklaringar i samhällsvetenskaperna och humaniora”. Sorry Lars-Göran Johansson, men Faith känns lite hetare än din bok, så pluggandet sker denna vecka väldigt motvilligt.

Givetvis har jag testat båda spelen. I FIFA håller jag framgångsrikt på att förvandla Manchester United till ett mediokert mittenlag som spelar 0-0 mot Stoke. Det går inte ens att jämföra spelet med sin Windows-motsvarighet. Det är två helt olika spel! Allt går lite långsammare i 360-varianten och det gäller att spela mycket smartare där. Det funkar inte bara att tjonga upp bollen på Lionel Messi som solorädar genom försvaret innan han nätar. Det känns som min största seger i Windows-FIFA, 15-1 (med United mot Arsenal. Det kan inte bli mycket bättre!), inte kommer gå att upprepa i 360-versionen.

Mirror’s Edge cyklade jag idag iväg i regnet ända till Marieberg för att skaffa. OnOff säljer spelet för 499 kronor vilket får anses som ett riktigt bra pris för ett så eftertraktat spel på releasedagen. Då jag samlat blodgivarcheckar och hade sådana värda 600 kronor fick jag t.om. över två checkar. Mycket fint.

Spelet är ju så ruskigt, ruskigt snyggt och har en helt fantastisk känsla. Jag har nött demot några gånger så det första prologkapitlet gick som en dans. Visst är det ett rätt svårt spel annars, men bara man får in snitsen i styrningen tror jag det kommer gå mycket bättre och kännas fantastiskt kul.

Som om det inte vore nog med dessa två spel har jag ju också Fallout 3 som jag spelat väldigt mycket sedan jag fick det. Själva huvudstoryn har jag spelat klart, men sedan gick jag tillbaka lite till innan den sista sekvensen där spelet slutar och håller nu på att beta av ett gäng sidouppdrag. Ett uppdrag upptäckte jag dock att jag kommer få problem att avsluta. Alldeles i början av spelet stötte jag på en liten pojke och en tant i ett hus som låg vid en å. Jag sköt tanten och stal en massa saker (jaja, det var dåligt gjort. So sue me! Jag förlorade karma i spelet, om det är till någon tröst). Pojken skrämde jag iväg så pass att han hoppade i vattnet och simmade iväg. Nu, cirka 30 spelade timmar senare ska jag som en sista del av ett uppdrag prata med just denna pojke. Problemet är att han inte finns i den stad där jag skulle hitta honom. Istället pekade markören på kartan på ett helt annat ställe. I vattnet, alldeles vid tantens hus.

Och mycket riktigt, visst fanns pojkvaskern där. På botten av ån, simmandes omkring. Inte går det att prata med honom heller eftersom man är under vatten. Han verkar dessutom inte ha några intententioner att simma upp och om man själv spenderar för mycket tid under vattnet drunknar man, ett problem som inte verkar gälla lille Bryan Wilks.

Underligt nog verkar lille Bryan ha full koll på vad jag gjort tidigare i uppdraget, trots att han spenderat all sin tid under vattnet. Som ett orakel med gälar lägger han huvudet på sned och frågar mig om det var min förtjänst att eld-myrorna försvunnit från hans stad. Kalla kårar går längs med min rygg och jag försöker svara. Det slutar med att jag drunknar och flyter upp till ytan. Han fick hämnd för mitt kallblodiga mord till slut.

Nej, nu får det vara färdigbloggat för idag. Lars-Göran, redo för rond 2?

Topp 5: Efterlängtade spel

Hösten är här och med hösten kommer massa lockande spel. Då jag har en Xbox 360 sitter jag nyfiken och läser recensioner, spelar demos, kolla på videoklipp och allmänt spanar in vilka spel som känns mest lockande. Här kommer min topplista över de fem mest efterlängtade spelen.

5. FIFA 09

Det har hänt en hel del sedan jag spelade FIFA 96 som var min första kontakt med FIFA-serien. Årets upplaga heter FIFA 09 och till Xboxen är det ruskigt snyggt och har en fantastiskt skön fotbollsskänsla. Ska man se till story och liknande saker är det obefintligt i FIFA, men det jag kan gilla med sportspel är att man kan spela det hur mycket som helst och det är alltid något nytt. Dessutom kan det vara skönt att sätta sig framför ett spel och slippa känna sig stressad eller rädd (första gången jag spelade Bioshock var jag på helspänn!).

Ända sedan jag köpte Xboxen har jag varit sugen på ett fotbollsspel men inte velat köpa FIFA 08 utan istället vänta på 09 för att få ett så nytt spel som möjligt när det gäller laguppställningar och dylikt. Nu släpps det snart och sugen efter att få spela längre matcher istället för de superkorta som erbjuds i demot är stort.

Trailer:

FIFA 09 släpps 3 oktober i Europa. Den officiella hemsidan finns här.

4. Far Cry 2

Far Cry 2 ser helt fantastiskt ut, utspelar sig i Afrika och man rör sig helt fritt och kan välja olika sidor i spelet. Dessutom finns det vilda djur som strövar omkring, byar att skydda och bad guys att ta kål på. Miljöerna kommer att skifta från savann till djungel och spelet kommer att vara ruskigt stort. Storyn har jag inte större koll på, det verkar som man ska stoppa någon ond tyrann under namnet ”The Jackal” som mördar och utnyttjar människor.

En sak som är säker är att jag är otroligt nyfiken på detta spel!

Trailer:

Far Cry 2 släpps 24 oktober i Europa. Den officiella hemsidan kan hittas här.

3. Fallout 3

Jag är perverst svag för post-apokalysm. Vad i sådana berättelser som kittlar intressetarmen vet jag inte riktigt. Dock sitter jag fascinerat med vidöppna ögon när post-apokalysm erbjuds. Jag gillar Resident Evil-filmerna trots att de inte egentligen är bra. I Am Legend tyckte jag bättre om än vad den egentligen förtjänade och The Omega Man tyckte jag om trots sin ostiga story med vitmålade svarta människor med afro i framtidens USA. Soylent Green är en annan 70-tals post-apokalystisk rulle (med Charlton Heston, precis som i The Omega Man) jag satt fastnaglad vid och när jag dessutom såg Simpsons-blinkningen till Soylent Green log jag lyckligt.

Så, ett post-apokalyptiskt spel borde passa mig som handen i handsken.

Fallout 3 utspelar sig i Washington år 2277 och en värld sargad av atombomber som fallit tvåhundra år tidigare. Man växer upp i ett skyddsrum tillsammans med sin far och har med andra ord aldrig sett hur omvärlden ser ut. En dag har fadern försvunnit ut från skyddsrummet och för första gången lämnar man sin trygga värld och ger sig ut i det sönderbombade Washington.

Jag har faktiskt redan beställt detta spel då jag inte kunde låta bli att nappa på detta erbjudande: Sex nummer av Level + Fallout 3 för 599 kr. Level köper jag ändå alla nummer av och Fallout 3 är jag supersugen på att spela. Givetvis slog jag till. Att bara köpa sex nummer av Level skulle kostat 420 kronor. Så priset för Fallout 3 blir bara 179 kronor.

Trailer:

http://www.youtube.com/watch?v=rg9t7uXkLyA

Fallout 3 släpps 31 oktober i Europa. Officell hemsida finns här.

2. Alan Wake

Alan Wake är snömannen. Alla känner till snömannen, men ingen har egentligen sett honom.”

Så lät det när jag senast snackade om Alan Wake med en kompis. Tragiskt nog ligger det mycket i det citatet. Alan Wake utannonserades på E3 2005. Sedan dess har inte mycket hänt. Inget releasedatum har släppts och vi har bara fått se några trailers och screenshots ur spelen. För någon månad uttalade sig en person på Remedy som utvecklar spelet och sade att de hade haft problem i produktionen av spelet men sade samtidigt att spelet inte var nedlagt.

Alan Wake handlar om en författare som heter… just det, Alan Wake. Wake är en skräckboksförfattare vars mardrömmar blir till böcker. När hans fästmö försvinner spårlöst drabbas han av sömnlöshet och slutar således också drömma (A. Wake! Get it!?). För att få ro flyttar Alan Wake till den lilla staden Bright Falls där han får vård för sina sömnproblem. Efter ett tag börjar han drömma igen. Denna gång börjar drömmarna förvandlas till verklighet och Alan Wakes vistelse i Bright Falls blir allt annat än rofylld.

Trailer:

Alan Wake släpps… någon gång. Hoppas jag. Medan du väntar kan du tjata på spelutvecklarna i forumet på den officiella hemsidan.

1. Mirror’s Edge

Från svenska DICE (Digital Illusions Creative Entertainment) kommer detta ruskigt vackra spel där man iträder rollen som Faith i en framtida totalitärt styrd storstad med en regering som avlyssnar sina medborgare (här var det väldigt enkelt att dra en parallell till verkligheten). Faith jobbar som ”runner” och fungerar som en kurir för undergroundrörelsen då det är det enklaste sättet att skicka meddelenden utan att dessa snappas upp. Faith har också en personlig aspekt på sitt motstånd mot regeringen då de tidigare mördat Faiths föräldrar under en protestmarsch och nu fängslat hennes syster.

Senast jag spelade något från DICE var på nittiotalet då jag lirade deras tre fantastiska spel till Amiga. Pinball Dreams, Pinball Fantasies och Benefactor. Det närmsta jag kommit Battlefield-serien är cirka tio minuter tillsammans med demot till Battlefield: Bad Company.

Trailer 1:

Trailer 2:

Det känns som det är dags att bekanta sig lite närmare med DICE nu igen.

Mirror’s Edge släpps 14 november i Europa. Spana in Faith på den officiella hemsidan.

Precis utanför listan: Guitar Hero IV – World Tour, Dead Space, Left 4 Dead, Fable II, Resident Evil 5, Saints Row 2

Så, nu vill jag veta vilka spel du ser framemot! Vad borde varit på listan och vilket spel kommer vara komplett skit? Lufta dina åsikter bland kommentarerna.

Screenshots från spelen på listan

Fantastiska emulatorer

För några veckor sedan tänkte jag sälja min PSP. Begäret efter en iPod touch blev stort och för att få loss pengar till en sådan satte jag ut en annons på Blocket där jag försökte bli av med min PSP. Annonsen låg ute i ett dygn innan jag gjorde en helomvändning, tog bort annonsen och istället lämnade in PSP:n för att installera en ”custom firmware”. Custom firmware innebär bland annat att du kan installera tredjepartsprogram, spela nedladdade spel och massa annat trevligt. Förutom att lira PSP-spel har jag även installerat lite emulatorer för att köra gamla spel. Bland annat en emulator för gamla Nintendo NES-spel vilket är förvånande kul att köra, även om de har en massa år på nacken. Bland annat har jag spelat Punch-Out!! en hel del. Jag installerade även en emulator som heter ScummVM där man kan spela gamla Lucas Arts-spel.


Monkey Island 2PSP:n.


Punch Out, lika bra 20 år efter det släppts.

Emulatorer på PSP:n öppnade även mina ögon för emulatorer på Macen. ScummVM finns även för Mac (och så gott som alla plattformar som kan tänkas) och Tove har spelat Monkey Island 2 rätt flitigt de senaste dagarna. Just Monkey Island 2 var ett väldigt kärt återseende för min del också. Få spel har en sådan härlig känsla och humor som det spelet. Förutom ScummVM återfinns nu Snes9X, DOSBox och Sixtyforce på min dator. Snes9x är till för Super Nintendo-spel. DOSBox för DOS-spel eller applikationer och Sixtyforce kör Nintendo 64-spel. Av de tre är det Sixtyforce som använts flitigast. Mycket på grund av att min Logitech Dual Action-joypad funkar klockrent till den. Det har blivit mycket Mario Kart 64, lite Super Mario 64 och Zelda: Ocarina of Time. Jag har även testat det helt fantastiska Goldeneye, men tyvärr flyter det inte på speciellt bra. Tråkigt då det är ett av de bästa spel jag någonsin spelat.


Nintendo 64 på min Mac.

DOSBox har jag använt väldigt lite. Det är ju inte precis så man längtar efter att sitta i DOS-miljö. Jag körde dock igång Duke Nukem 3D och det såg ut att funka alldeles utmärkt. Just Duke Nukem 3D var ett spel jag satt otaliga nätter framför i mitten/slutet av 90-talet. Min fanatism gällandes det spelet var så stort att jag t.o.m. satt och gjorde egna banor till det. Dessa emulatorer ger verkligen nostalgikänsla.

Emulatorerna hittar du här:

Navigation