Kategori: Sport

Inför Premier League-säsongen 2012/2013

I morgon börjar Premier League-säsongen och som Manchester United-supporter så är jag givetvis sugen på en revansch. Under sommaren så har trupper förstärkts och försvagats, spelare har bytt klubbar för astronomiska summor.

Shinji Kagawa och Nick Powell. Två nya mittfältare i Manchester United.

I Manchester United så har vi i nuläget tre nyförvärv. Två mittfältare har tillkommit. Från tyska mästarna Borussia Dortmund har Shinji Kagawa värvats. Kagawa ser ut som det nyförvärv som United verkligen behövde inför denna säsong, en offensiv och kreativ mittfältare som dessutom är målfarlig. Den andra mittfältaren får kallas för ett framtidshopp. Nick Powell kommer närmast från Crewe Alexandra och är även han en offensiv mittfältare. Han är enbart arton år gammal, men man kan ju hoppas på ett snabbt genombrott. Kolla bara på Phil Jones fantastiska start i United.

Robin van Persie gick från Arsenal till Manchester United.

En ny anfallare har anlänt också och det är inte vilken anfallare som helst. Fjolårets skyttekung Robin van Persie har köpts in för dyra pengar från Arsenal. Det är en värvning som verkar lite underlig då van Persie är 29 år gammal, har varit rätt skadebenägen i sin karriär och dessutom kostade en hel del slantar. Dock så kan man inte annat än att bli lite upphetsad över tanken på Wayne Rooney och Robin van Persie som anfallspar. Alternativen bakom de två är inte så illa heller. Danny Welbeck som är ordinarie anfallare i engelska landslaget tillsammans med Rooney och Chicharito, som förvisso hade en lite tyngre andrasäsong i Manchester United, men ändå är en spelare av hög kvalité. Dessutom så finns i skrivande stund Dimitar Berbatov fortfarande kvar i laget, men det vore underligt och han inte försvann innan transferfönstret stängdes.

Sett till hela truppen så ser det väldigt bra ut för Manchester United denna säsong. De har bra täckning på nästan alla positioner med undantag för vänsterbacken där en allt sämre Patrice Evra inte tycks ha någon konkurrent. Nemanja Vidić är tillbaka från sin knäskada. I vilket skick han befinner sig i ska bli intressant att se. Även om han kanske inte kommer att komma tillbaka till sin absoluta toppform så är det ju verkligen ett tillskott.

Jag hade gärna sett två nyförvärv till. En vänsterback som sagt och en defensiv mittfältare. Annars så ser det mycket, mycket lovande ut inför den kommande säsongen.

De två största hoten mot Manchester United tror jag kommer att bli Manchester City, som förvisso inte varit så aktiva med att värva spelare, men redan har en kvalitetstrupp och är regerande mästare. Chelsea blir också farliga med starka värvningar. Arsenal kan också sticka upp och göra livet surt för Manchester United. Trots att Arsenal har tappat sin lagkapten och skyttekung så har de en stark trupp och har värvat bra.

Vi har en lång och spännande Premier League-säsong framför oss. Underbart!

Läs gärna också min sammanfattning av förra säsongen.

Sammanfattning av Premier League-säsongen 2011/2012

En helt fantastisk Premier League-säsong avslutades i söndags och som Manchester United-fan så satt jag med hjärtat i halsgropen. Premisserna inför den sista omgången var att om Manchester United och Manchester City vann sina matcher mot Sunderland respektive Queens Park Rangers så skulle Manchester City vinna ligan på målskillnad. City mot bottenlaget QPR skulle inte vara något större bekymmer trodde jag så det var med minimala förhoppningar om ligaseger för mitt Manchester United som jag tittade på matcherna denna söndag.

David Silva och Joe Hart firar ligaguldet.
Men oj vad spännande det blev i slutändan. Trots att Manchester City hade en man mer på plan och ett massivt bollinnehav så låg de under med 2-1 när klockan tickade upp mot 90 minuter. Manchester United var i detta läge ligamästare eftersom de hade en 1-0-ledning mot Sunderland. Det som hade verkat helt omöjligt var nu en möjlighet. Sedan gick allt åt skogen. Fem minuters övertid räckte för att Manchester City skulle vända på matchen. Edin Džeko kvitterade till 2-2 på nick. Sedan avgjorde Sergio Agüero i 94:e minuten och ligatiteln hade runnit ur händerna på Manchester United. City blev mästare för första gången på 44 år.

Givetvis kändes det otroligt bittert för en Manchester United-supporter. Samtidigt tycker jag dock att Manchester Citys ligaseger var rättvis denna säsong. De har haft ligaledningen större delen av säsongen samt slagit Manchester United i båda mötena. De tappade förvisso sin ledning så att Manchester United istället ledde ligan med åtta poäng. En ledning som de tappade genom ett gäng mediokra insatser. Får man ett sådant läge serverat från värsta konkurrenter och sedan tappar det så förtjänar man tyvärr inte att vinna ligan.

Svagt innermittfält
Det är dock anmärkningsvärt att Manchester United lyckas komma tvåa med den trupp de har haft denna säsong. Innermittfältet har varit ett problem där det har saknats en målgörande vass offensiv mittfältare. Tom Cleverley inledde bra men skadade sig sedan och hade problem över större delen av säsongen. Paul Scholes kom tillbaka från sin pensionering och gjorde en bra insats, men faktum är att han inte längre är den spelare han en gång varit. Vilket är helt förståeligt då han är 37 år gammal. Michael Carrick glimrade till några gånger och har varit stabil, men han är ju inte en vass playmaker. Anderson inledde också helt godkänt med hade också problem med skador. En spelare jag gärna sett mer av är Paul Pogba. Jättetalangen som nu tycks vara på väg bort efter lite tjafs med Ferguson.

Skadedrabbad backlinje
Backlinjen har också haft problem denna säsong. Nemanja Vidić försvann snabbt med en knäskada och jag är orolig över att han kanske inte kan komma tillbaka till den nivå han har varit på. Evra har inte varit så bra som han kan vara. Denna säsong måste ses som bättre än hans senaste, men helt klart är att han har passerat sin topp. Högerbackplatsen är också lite osäker med en ojämn Rafael som dessutom har haft en del skadeproblem denna säsong. Innerbackarna har fungerat helt ok där Rio Ferdinand och Jonny Evans har spelat mest tillsammans. Evans har lyft sig efter några katastrofsäsonger och Rio har spelat bättre än tidigare säsonger. Dock så känns inte mittbackarna helt klockrena och en ledare som Vidić hade behövts. Chris Smalling har inte varit lika bra som tidigare, men han är verkligen en man för framtiden, det råder det ingen tvekan om. Samma gäller Phil Jones som har gjort en väldigt fin första säsong i Manchester United-tröjan.

David De Gea blandade hårresande misstag med spektakulära räddningar. Räddningen mot Chelsea var av det senare slaget.
Orutinerad och skakig målvakt, som spelade upp sig
Målvaktspositionen var ett problem inledningsvis med en väldigt skakig David De Gea. En hel del hårresande misstag ledde till förlorade poänger och det var tydligt att backlinjen inte litade på sin målvakt. Andra halvan av säsongen så blev det bättre och sedan De Gea blivit petad av Anders Lindegaard och sedan kommit tillbaka efter att denne skadat sig så såg det betydligt bättre ut. De Gea är sanslöst rektionssnabb och det har blivit en hel del spektakulära räddningar. Den mot Chelsea där Mata slog en fantastisk frispark i slutet av matchen är den räddning jag har tydligast i minnet. Fotspelet har även det sett bättre ut och han har dominerat straffområdet bättre, trots att det finns en hel del kvar att arbeta på där.

Starkt anfall
Anfallet har fungerat rätt bra i Manchester United med en Wayne Rooney i storform. Wayne Rooney har öst in mål och varit en av lagets absolut viktigaste spelare. För mesta delen av tiden har Danny Welbeck gjort honom sällskap och de två har kompletterat varandra bra. Till nästa säsong vill jag dock se att Danny Welbeck är lite mer jämn och gör mer mål. Tyvärr har inte Javier Hernández kunnat leva upp till sin fantastiska första säsong och Dimitar Berbatov har fått sitta på bänken väldigt mycket under säsongen och kommer att försvinna till nästa säsong.

Yttermittfältet har annars varit det som har fungerat absolut bäst i mina ögon. Antonio Valencia har gjort en fantastisk säsong efter en del skadebekymmer och tillsammans med Ashley Young så har Manchester United två otroligt snabba kanter. Släng dessutom in en Nani på spelhumör så får man uppleva en hel del fotbollsgodis.

Antonio Valencia och Ashley Young.

Vad behöver då göras till nästa säsong för att detta inte ska bli en titellös säsong som denna?

En eller två nya innermittfältare kommer att behövas köpa in. Paul Scholes kommer att fortsätta även nästa säsong, men det behövs en ung, snabb spelare med bra passningsspel och som vågar och kan skjuta bra. Det pratas om Borussia Dortmunds Shinji Kagawa vilket verkar vara en vettig lösning, bedömt efter det lilla jag läst och sett om honom.

Jag skulle gärna se några nya backar också. Det har ryktats om Gerard Piqué från Barcelona. En spelare som tidigare funnits i Manchester United och som numer är världsback i både storlaget Barca och det spanska landslaget. Nu när Pep Guardiola slutat i Barcelona så tror jag dock inte att vi kommer att få se Piqué i England igen då dessa rykten mest kommit ur en eventuell konflikt mellan Piqué och Guardiola, men man kan ju alltid hoppas.

På anfallssidan så skulle det behövas lite förstärkning också. Alternativen bakom Rooney, Welbeck och Chicharito ser inte så bra ut och både Berbatov och Michael Owen antar jag försvinner i sommar. Det återstår att se om Federico Macheda är ett alternativ som håller i den absoluta toppen.

När årets säsong satte igång så skrev jag ett inlägg om Manchester Uniteds ligastart. Läs gärna detta inlägg här.

En härlig start på Premier League-säsongen

Manchester United efter ett av målen i deras strålande uppvisning mot Arsenal.

Premier League har börjat och jag följer det med större intresse än vanligt. Utrustad med sportpaketet från Viaplay kan jag nu följa alla Manchester Uniteds matcher i ligan. Och vilken fantastisk start det har varit på den engelska ligan!

Detta inlägg skrivs efter en fantastisk utskåpning där Manchester United mötte Arsenal på Old Trafford och vann med 8-2! Dels visar det att Arsenal inte längre är det Arsenal som laget var sent 90- och tidigt 2000-tal. Dels visar det att Manchester United är ett otroligt bra lag och som med sina unga spelare kommer att fortsätta att vara ett otroligt bra lag en lång tid framöver. Nyförvärven Ashley Young, Phil Jones och David De Gea har kommit in bra i laget med visst undantag för De Gea som har haft en skakig start. Jag tror dock på den unge spanjoren och tror att han kommer att spela upp sig och bli säkrare och säkrare. Phil Jones har fått kliva in när Rio Ferdinand och Nemanja Vidić blivit skadade och han har gjort ett mycket bra jobb och varit säkerheten själv, samtidigt som han även har visat offensiva kvaliteter. Det största utropstecknet hos nyförvärven är dock i mina ögon Ashley Young. Vilken fantastisk start han har fått i klubben med två vackra mål i dag och ett otroligt fint spel under de inledande matcherna denna säsong. Han har blivit en stor favorit hos mig.

Ashley Young har blivit en stor favorit efter en helt lysande inledning i Manchester United.

En annan favorit hittar vi i backlinjen. Chris Smalling kom in i laget ifjol och trots sin ungdom visade han upp ett mycket starkt försvarsspel och stor spelförståelse. I år har han fått spela högerback för det mesta och han har överraskat mig med sina offensiva kvaliteter. Riktigt kul att se!

Wayne Rooney och Danny Welbeck har fungerat fantastiskt fint framåt och jag hoppas att Welbecks skada inte är så allvarlig och att han kan komma tillbaka rätt omgående. Annars finns det en hyfsad ersättare i Chicharito.

Det som har kallats för orosmomentet i Manchester Uniteds trupp är innermittfältet. Hittills tycker jag att Tom Cleverley har gjort ett bra jobb och är en man för framtiden. Det känns som att United gör ett klokt val när de håller i pengarna och inte köper en skadebenägen, men dock briljant, Wesley Sneijder. Låt ungdomen kliva fram! Jag är också nyfiken på att se hur bra Paul Pogba kan bli!

Största hotet mot att Manchester United ska ta hem årets ligatitel lär bli Manchester City som har imponerat i inledningen. 5-1 mot Tottenham i dag och en mycket, mycket intressant spelartrupp bådar för att detta kan bli en uppgörelse de två lagen emellan.

Nytt distansrekord

I går blev det en ordentlig löprunda. Notera förresten den väldigt snoppformade rundan!

Efter att jag köpte pulsklockan och iPoden har jag sprungit varannan dag utan undantag. Ofta har det gått fort (för att vara jag) och jag har varit rätt trött efter de avklarade 6,2 kilometrarna jag brukar springa. När jag för några dagar sedan sänkte tempot lite upptäckte jag hur mycket ork jag faktiskt hade och efter en tur på 5,5 kilometer i behagligt 5,50-tempo var jag inte ens speciellt trött. Detta gjorde att jag i går inspirerades att ge mig i av på en rekordtur, påbörjad i 5,50-tempo.

Mitt tidigare distansrekord var 15,14 kilometer och det var enda gången jag sprungit längre än en mil. Denna gång var målet att komma upp i milen. Laddad med bra blippblopp-musik i lurarna (detta lyssnar jag på när jag springer) och Forerunnern på armen sprang jag en mil utan större problem. Dessutom precis under timmen (med 21 sekunders marginal, 59:39). Jag bestämde snabbt att det var lika bra att fortsätta. Med denna ork skulle jag absolut klara av att slå mitt tidigare distansrekord. Sagt och gjort sprang jag på, och mycket riktigt slog jag distansrekordet.

Nu började det göra ont i knän och ena höften. Orken började tryta ordentligt också. Trots detta kände jag att nu när jag ändå sprungit över 15 kilometer kunde jag väl lika gärna sikta på ett halvt maratonlopp. Det vill säga 21 kilometer.

Jag gnetade på, mer och mer sliten, uttorkad och trött. När jag till sist stapplade fram till porten vid vårt hus visade klockan en distans av 22,26 kilometer på tiden 2 timmar 17 minuter och 42 sekunder. En halvmara plus lite till med andra ord.

Dagen efter är jag ruskigt nöjd med mig själv, men har ont i båda knäna. Det är dock inte alls lika illa som det var dagen efter mitt förra distansrekord. Det kanske är så att jag till och med skulle klara av ett lättare sexkilometerspass i morgon, men jag avvaktar och ser hur kroppen mår först då.

Detaljer om löppasset finns på jogg.se.

Prylar till löpning

Mina nya löpkamrater.

I går fick jag en impuls och åkte och handlade lite prylar till min löpning. Jag har länge använt mig av RunKeeper i iPhonen för att mäta min löpning, men tycker att det har varit en klumpig lösning att springa med en telefon på armen. Det positiva har dock varit att jag samtidigt kunnat lyssna på musik via Spotify.

Då så gott som alla mina löpkamrater tipsat mig om att köpa en pulsklocka och dessutom verkat rätt eniga om att det är en Garmin Forerunner 305 som gällde kunde jag till slut inte låta bli när jag såg att den kostade 1 199 kronor på Netonnet. Sagt och gjort så åkte jag dit och köpte en och efter det tog jag sikte på Digital inn för att köpa en iPod shuffle så jag kan njuta av lite blippbloppmusik under mina löppass. Det blev en grön iPod shuffle som fick namnet Yoda och nu synkas med Spotify.

Premiärlöppasset gick sådär. Det gjorde riktigt ont i vaderna och det var ruskigt varmt och tungt. Två dagar innan hade jag sprungit rekordsnabbt och kroppen kändes inte helt återhämtad och bra. Utrustningen funkade däremot perfekt och det är riktigt kul att kunna mäta sin puls under löppassen. Nu väntar nog några dagars vila för mina vaders skull, men till veckan ska det bli full fart i löpningen igen!

Lägg gärna till mig som joggkompis på jogg.se. Där heter jag b_olsson.

Löpning och jag

Ungefär som jag.

”Efter att ha sprungit 15 km i sexminuterstempo är man löpare på riktigt, och då måste man också skriva om det.”

Så skrev Petter i sin blogg för några dagar sedan, riktat till mig. Och visst, han har en poäng. För det är ju så att jag har börjat med löpning. Kombinationen med att passera 30 år, kontorsjobb 40 timmar i veckan och gilla att äta gott inte är den mest lysande kombinationen när det kommer till form och kondition.

Mina nya löpardojor.
För ungefär en månad sedan köpte jag ett par löparskor, Brooks Vapor 9, på Stadium Outlet och invigde dessa sedan med en löpning på 3,23 kilometer. Jag var helt jäkla slut när jag kom hem. Sedan har det dock blivit bättre och de rundor jag sprungit har varit på ungefär 6,5 kilometer, med ett tempo på strax under sex minuter per kilometer (eller lite över tio kilometer i timmen).

För några dagar sedan kändes det extra bra när jag var ute och sprang och det blev en hel del bonuskilometer och när jag flämtande stannade vid min port visade RunKeeper att jag sprungit 15,14 kilometer. Lite över en och en halv mil med andra ord. Jag var (och är fortfarande) sjukt stolt och målet att springa en mil innan året var över hade jag redan krossat, redan den åttonde gången jag sprang.

Dagen efter var inte lika kul, med enorma smärtor i knäna och i högra höften. Dock försvann detta ganska snabbt och redan nästa dag kunde jag ta en runda på över sex kilometer i bra tempo (för att vara mig).

Det totala målet med löpningen är att förlora några kilon och få bättre kondition. Jag tycker redan att jag känner en förbättring i konditionen. Vikten har jag inte kollat än, men den känns nästan sekundär när jag VET att jag kommer i bättre form av löpningen.

Förhoppningsvis får jag vara skadefri och fortsätta förbättra min fysiska form. När sommarens korpspel i fotboll drar i gång vill jag känna mig lätt och snabb med stor ork.

Ni som är medlemmar på RunKeeper, följ mig gärna där.

Förresten. Har ni några bra tips på låtar att springa till? Kommentera gärna!

Zlatan klar för Barcelona

En svensk världsstjärna har anlänt till världens bästa fotbollslag.
En svensk världsstjärna har anlänt till världens bästa fotbollslag.

Igår gick sommarens största transferssaga äntligen i mål. Zlatan Ibrahimović blev klar för Barcelona och presenterades för press och massor av fans på Camp Nou. Det hela var dock inte utan dramatik. Presskonferensen som skulle börja 18:30 blev försenad med en och en halv timme på grund av att Samuel Eto’o krånglade och krävde en ny klausul i sitt kontrakt som innebar att Barcelona och Eto’o skulle fortsätta förhandlingarna om hans avgångsvederlag. Säga vad man vill om Eto’o och hans agent, men det tyder på is i magen när man sätter sig på tvären precis innan en spelarpresentation. Taktiskt sett rätt imponerande då det känns som Barcelona har svårt att säga nej i ett sådant läge.

Zlatan kysser klubbmärket. Schysst mot Inters fans?
Zlatan kysser klubbmärket. Schysst mot Inters fans?
En och en halv timme försenad strosade alltså Zlatan in till presskonferensen, poserade med tröja nummer nio, president Laporta och sportchefen Beguiristain och slog sig så ned. Efter att Joan Laporta och Txiki Beguiristain pratat så att öronen blödde fick journalisterna ställa frågor till Zlatan. Det var knappast några sensationella svar som gavs, men bland annat fick vi veta att han sagt till Inters president, Massimo Moratti, att den enda klubb som fick köpa honom var FC Barcelona.

Efter presskonferensen skulle det trixas lite med en boll, ropas ut lite fraser till fansen och joggas runt planen. Här ballade det hela dock ur och planen invaderades av fans och Zlatan fick lämna planen. Tack och hej, mer än så var det alltså inte med denna presentation.

Vad kan vi nu vänta oss av Zlatan i Barcelona? Personligen tror jag att han kommer bli en dundersuccé. Nu är det kanske tveksamt att han kommer ha samma höga målsnitt som Samuel Eto’o men jag tror absolut att han kommer fungera fantastiskt bra i lagbygget. Om det är någon svensk spelare som har mentaliteten och självförtroendet att gå in i Barcelonas startelva och bli en superstjärna så är det Zlatan Ibrahimović. Frågan är hur lång tid det kommer ta. När Thierry Henry kom till Barcelona från Arsenal var han ingen given succé utan hade helt klart problem att acklimatisera sig och anpassa sig till Barcelonas spelsätt. Jag hoppas och tror att Zlatans anpassninsgtid kommer gå snabbare, för en sak är säker, vid en sådan stor övergång och där laget bytt bort sin store målskytt så förväntar sig fansen resultat. Och det snabbt!

[poll id=26]

Cristiano Ronaldo i Madrid

Cristiano Ronaldo tas emot av 75 000 fans på Bernabeu.
Cristiano Ronaldo tas emot av 75 000 fans på Bernabeu.

Filmare, gnällspik, fjolla och alldeles, alldeles underbar. Åsikterna om Cristiano Ronaldo har varit många under åren och samtidigt som han hatats för sin fåfänga, sitt filmande och tjurande när han får domslut mot sig har han varit älskad för sin fantastiska teknik, sitt skott, passningsspel, målsinne och huvudspel. Om det inte vore för att han sällan spelat defensivt (och varför ska han?) så skulle man kunna kalla honom för en komplett fotbollsspelare.

Cristiano Ronaldo får tröja nummer nio i Real Madrid. Precis som hans brasilianske namne hade tidigare i samma klubb.
Cristiano Ronaldo får tröja nummer nio i Real Madrid. Precis som hans brasilianske namne hade tidigare i samma klubb.
Som Manchester United-fan smärtar det att se honom i Real Madrids vita tröja. Manchester United fick 80 miljoner pund för Ronaldo. Det är lite mer än en miljard svenska kronor. EN MILJARD! Givetvis ska man sälja en spelare om man erbjuds en miljard kronor, det finns inget annat vettigt val. Trots det tar det emot att se Cristiano Ronaldo presenteras för 75 000 Real Madrid-supportrar. Bara det i sig är sjuka siffror. 75 000 personer åkte till Bernabeu för att se en spelare presenteras. Inte för att titta på match eller konsert, nej för att se Ronaldo gå ut på ett podium, skaka hand med gubbar och trixa lite med en boll.

När det gäller att fylla Cristiano Ronaldos plats i Manchester United ser det dystert ut för tillfället. Förra veckan skrev Antonio Valencia på för klubben. Han har tidigare spelat i Wigan och var inte direkt någon jag lagt märke till. Nu ska tilläggas att mitt intresse för Wigan minst sagt varit svalt. Den jag hade hoppats och trott på skulle dra på sig den röda tröjan nästa säsong var Karim Benzema, glödhet fransk anfallare från Lyon. Så blev det inte. Han hamnade istället i Real Madrid och blev klubbkamrat med Cristiano Ronaldo. Inte nog med att de köpte Manchester Uniteds bästa spelare, de köpte även den spelare jag tyckte skulle ersätta honom. Istället fick Manchester United Michael Owen. En helt fantastisk anfallare… för tio år sedan.

Förhoppningsvis har vi inte sett det sista av Manchester United på transfermarknaden, men det känns dystert att både Cristiano Ronaldo och Carlos Tevez lämnar klubben och de anfallsalternativ (bortsett från ungtupparna som inte slagit igenom än) till Wayne Rooney är bromsklossen Dimitar Berbatov (börja springa för fan!) och gipset Michael Owen. Trots mitt raljerande hoppas jag verkligen att Berbatov och Owen motbevisar mig och gör briljanta säsonger. Det är egentligen inget direkt fel på Berbatov. Han presterar hyfsat men segar ner spelet varje gång han får bollen. En sådan spelare som kostat så mycket och ska vara en världsforward kan man dock förvänta sig mer av. Michael Owen vet jag inte riktigt var man kan förvänta sig av, men jag hoppas verkligen att han kan lägga sitt skadehelvete bakom sig och komma tillbaka som en vass anfallare än en gång.

Till sist vill jag avsluta med att tacka Cristiano Ronaldo för några fantastiska år i Manchester United och önska honom lycka till i Real Madrid. Jag kommer säkerligen reta mig på hans gnällande och filmande i Real men inget kommer ändra på det han åstadkommit i min klubb, Manchester United.

Ronaldo

Zlatan är skyttekung

Zlatan jublar efter ett av sina mål som gav honom skytteligatiteln.
Zlatan jublar efter ett av sina mål som gav honom skytteligatiteln.

Mitt förhållande till Zlatan Ibrahimović har, förutom att det varit ensidigt, varit lite upp och ner. Jag har tyckt Zlatan varit helt underbar för att sedan tycka han betett sig som en unge, som när han tjurade över att han blev hemskickad från ett landslagsläger. De senaste åren har vårt förhållande varit mycket bra dock. Zlatan verkar ha mognat som person och som spelare har han varit helt fantastisk. Idag vann han italienska skytteligan som första svensk sedan 1955. Det är 54 år sedan en annan svensk plockade hem den titeln! Givetvis var det Gunnar Nordahl vilket måste vara (sorry Zlarre) den bäste svensk som någonsin spelat i italienska ligan.

Zlatans prestation är helt fantastisk och en mer självklar vinnare till guldbollen känns svårt att hitta. Stort grattis Zlatan och jag hoppas vi fortsätter ha detta stabila förhållande vi nu byggt upp under åren!

Barcelona visade var skåpet skulle stå

Nemanja Vidic ser allt annat än lycklig ut.
Nemanja Vidic ser allt annat än lycklig ut.

Ett Manchester United som var lika blekt som sina dräkter var vad vi fick se ikväll. Barcelona kanske inte borde varit i final med tanke på skandalmatchen mot Chelsea i semifinalen där domaren dömde bort Chelsea. Men med tanke på hur Barcelona spelade och hur Manchester United spelade denna kväll stod det smärtsamt klart för alla som såg matchen vilka som var värda att vinna. Manchester United inledde vansinnigt starkt de första tio minuterna. Sedan fick Barcelona hål på United, Eto’o gjorde mål och efter det var det ett fegt, svagt och utspelat Manchester United som blev överkörda av ett läskigt passningssäkert Barcelona.

Givetvis hade lille Messi ett finger med i spelet. Jag citerar mig själv själv från förra inlägget: ”Ronaldo är ruskigt bra på att nicka vilket inte 169 centimeter Messi är.”. Lionel Messi gjorde mål. Ett fantastiskt mål. På nick! Jag citerar mig själv vidare: ”Ronaldo har vad som kan vara världens bästa skott […] och Messi har inte alls ett lika vasst skott.”. Lionel Messi hade ett ruggigt, stenhårt skott precis över ribban. Manchester United föll mot ett bättre Barcelona och Lionel Messi motbevisade mig i mina påstående i förra inlägget. Visst, Cristiano Ronaldo må vara en mer komplett spelare men denna kväll tillhörde kung Messi och hans Barcelona.

Som Manchester United-fan är det bara att buga, gratulera och tacka för den fantastiska fotbollen Barcelona spelat denna säsong.

Thierry Henry och Lionel Messi gläds efter det fantastiska nickmålet.
Thierry Henry och Lionel Messi gläds efter det fantastiska nickmålet.

Navigation