Mitt favoritband, Kent, brukar alltid i samband med skivsläpp göra en större intervju. Denna brukar alltid ske i tidningen Café och det är alltid Jan Gradvall som gjort intervjun. Nu håller Jan Gradvall istället på att skriva en bok om bandet som planeras ge ut någon gång nästa år. Årets större intervju hittar vi istället i en annan tidning som skiljer sig en hel del från Café. För att citera Jocke Berg: “Det känns som att man har gjort Café fem miljoner gånger, och tröttnat. Jag pallar inga fler glassiga tidningar. Gaytidning blir bra, inga bilar och inga brudar.”
Själva intervjun i sig är helt ok. Dock tycker jag inte att den når upp i samma klass som Gradvalls intervjuer med bandet. Intervjun i QX har en helt annan vinkling. Då det tidigare handlat om musiken, inspelningen och livet kring skivinspelningen ligger fokus nu på bandets gaypublik och deras koll på gayvärlden. På frågan “Ska vi snacka om nya skivan – ‘Röd'” svarar Martin Sköld kort och gott “Näää.” och Sami Sirviö fyller i med “Det är inte därför vi är här.”. Personligen tycker jag det varit mer intressant att få höra mer om inspelningen av skivan, men har full förståelse för att bandet valt att göra en annan typ av intervju. Sedan kommer det säkert dyka upp en intervju i någon musiknördstidning (Musikermagasinet, I’m looking at you!) som mer snöar in sig på inspelningsteknik och liknande. Sådant brukar däremot vara på en lite för avancerad nivå för mig som inte själv är musiker.
Det finns några sköna höjdpunkter i QX-intervjun. Markus Mustonens sång av Gläns över sjö och strand iklädd negligé klockan sju på morgonen och med champagne i handen låter minst sagt som en “intressant” upplevelse.
För femte gången i mitt liv fick jag ikväll se världens bästa band lira live. 
Det första jag gjorde inne var att köpa en t-shirt. Det känns inte riktigt som man varit på konsert om man inte betalat överpris för merchandise. Det hör till hela upplevelsen. Strax efter att jag lagt 300 kr på Kent-tröjan så gick förbandet upp på scen. Bandet hette Familjen och bestod av två killar (Paret kanske hade varit ett mer passande namn) som spelade någon sorts electronica på svenska. Själva musiken var helt ok men sången var verkligen bedrövlig. Tack och lov spelade bandet bara i en halvtimme innan de gick av och kvällens huvudakt och Eskilstunas stoltheter kunde gå på.
Spelningen inleddes med Vy från ett luftslott som är en stor personlig favorit från senaste plattan. Efter det ökade bandet tempot lite med en annan favorit, Max 500 från Du & jag döden. Sedan blev det kloppeti-klopp med Berlin från senaste, Tillbaka till samtiden. Berlin gjorde sig bättre live än på skivan där den framstår som en “medellåt”. Hela inramningen var mycket snygg med läckert ljus och en storbildsskärm med snygg grafik. I början av konserten samt i slutet visades en stor sol som verkligen förde tankarna till 2007 års 
Låtlistan såg ut så här: