Etikett: james bond

Jag, YouTube-stjärnan

Just nu bävar Clara Henry, Pewdiepie och Therese Lindgren (ok, jag måste erkänna att jag aldrig tidigare hört talas om henne förrän jag googlade). Jag har nämligen gått och blivit YouTube-stjärna. Eller, stjärna är kanske att ta i, men jag har i alla fall börjat spela in nördiga videor och lagt upp på YouTube.

På skakig engelska pratar jag om filmer och blu-raysamlande. I min absolut första YouTube-video med mig själv i huvudrollen (jag har ju tidigare laddat upp massa FIFA-mål) gick jag igenom fem av mina favoritutgåvor i filmsamlingen. Den videon kan ni se här:

Sedan följde jag upp den videon med några unboxings av Blu-rayfilmer, The Martian, Quantum of Solace och SPECTRE. Den största “succén” är min unboxing av The Martian som när jag skriver detta har 514 visningar.

Något jag stört mig på dock är det taskiga ljudet, så jag har slagit till och köpt en liten “myggmikrofon” för 25 kronor från AliExpress. Mina två senaste videor har mycket bättre ljud på då jag spelat in ljudet separat på en annan telefon och sedan synkat med videon som jag spelat in på min iPhone 6s (i 4k givetvis).

En unboxing av Casino Royale (som kompletterade min Daniel Craig som Bond-samling på steelbook) har betydligt bättre ljud än de första och den är jag rätt nöjd med. Bra ljud gör så mycket.

Min absolut mest ambitiösa video hittills är den där jag listar mina topp fem science-fictionfilmer.

Att jobba med video är skitkul! Förhoppningsvis kan jag bli ännu bättre på detta och målet är givetvis att peta ner Clara, Pewdiepie och Therese från tronen. BÄVA!

Min Youtubekanal finns här.

Recension: Skyfall

Det ska erkännas att jag var skeptisk när det utannonserades att Daniel Craig skulle ta över rollen som James Bond. Dels så gillade jag Pierce Brosnan i rollen, trots att kanske filmerna inte var fantastiska, och dels så trodde jag helt enkelt inte på Daniel Craig. Jag tyckte inte att Daniel Craig var snygg nog, och hoppades på Clive Owen som det hade ryktats om innan. Jag hade svårt att se Daniel Craig med glimten i ögat och fungera i Bonds värld. När sedan Casino Royale gick upp på bio insåg jag att det var en helt annan Bond än tidigare vi skulle få se. En mycket mer brutal agent med mindre flärd och mer muskler. Daniel Craig var dessutom briljant i rollen.

Casino Royale var en lysande start och den bästa filmen i Bondserien enligt mig. Tyvärr så var uppföljaren Quantum of Solace inte i närheten lika bra, men det dämpade inte mina förväntningar inför den kommande filmen, Skyfall.

I Skyfall så är MI6 och Judi Denchs M hotad. Bond är dessutom på botten, både bildligt och bokstavligt talat när ett uppdrag går fel och han träffas av misstag av en kula från en medarbetare. Sårad och utslagen försvinner han från radarn och MI 6 befarar att han har omkommit. När MI 6 sedan utsätts för ett attentat så inser Bond att han måste återvända för att skydda M. Fysiskt och psykiskt är han inte längre i samma form som tidigare. Det blir inte bara en kamp mot de som ligger bakom terroristattacken utan även en kamp för att ta sig tillbaka själsligt och fysiskt.

Daniel Craig är tillbaka som James Bond i Skyfall.

Daniel Craig gör en fin insats och är en otroligt säker skådespelare. Javier Bardem glänser som en flamboyant skurk med förskräcklig blondering och spektakulärt garnityr. Det är en fröjd att få se honom.

Det är en otroligt vackert visuell film med några otroligt snygga scener i Shanghai. Här introduceras vi också till undersköna Bérénice Marlohes karaktär Severine som tyvärr får alldeles för lite plats i filmen och mest fungerar som en nyckel till att föra handlingen framåt.

Skyfall är en bra film. Vi får en James Bond med ett klappande, sårat hjärta. Tyvärr får vi också lite mer av den gamla Bond. Den mer ironiske Bond som lägrar kvinnor utan känslomässig koppling och dricker drinkar som är shaken, not stirred. Karaktärer som vi trodde tillhörde stenålders-Bond återkommer och i slutändan av filmen känns det verkligen som att det är upplagt för att de kommande filmerna kommer gå mer i gammal stil. Mer Goldfinger och mindre Casino Royale. Det är synd då Daniel Craigs Bondfilmer har haft styrkan att de har vågat gå sin egen väg och struntat i de gamla förväntade greppen.

Trots flört med det gamla så vågar Skyfall bryta ny bana också genom att gräva djupt i Bonds förflutna och detta ger otroligt mycket.

Skyfall är en av de bästa Bond-filmerna, men når inte riktigt upp till Casino Royales klass.

Skyfall
År: 2012
Längd: 143 min
Regissör: Sam Mendes
Genre: Action
Skådespelare: Daniel Craig, Judi Dench, Javier Bardem, Naomie Harris

Vårshopping

Vädret har varit fantastiskt de senaste dagarna, något som väckt min shoppinglust igen. Det faktumet att jag fått lön kan ha något att göra med det också. Jag och Tove har sprungit på stan dagligen och jag har införskaffat nya sommarskor, ett par svarta Lacoste Maui WeaveNilson för 799. En skön, enkel kavaj från H&M har det blivit också. Tunn, snygg och billig då den endast kostade 399 kronor.


Dagens svartvita outfit: Kritstrecksrandig kavaj från H&M, 399 kr. The Soundtrack of Our Lives-tshirt från konsert, 180 kr (tror jag). Emilio-jeans från MQ, 599 kr. Infällt: Lacoste Maui Weave-skor från Nilson, 799 kr.

Givetvis har jag köpt DVDer också, det hör liksom till när jag är shoppingsugen. Hittade första filmen i Chan-wook Parks hämnartrilogi, Hämnarens resa, på Bananamoon för 139 kronor. Igår köpte jag senaste Bondfilmen också, Casino Royale. Idag köpte jag och Tove gemensamt en snygg kruka att ha påskris i och lite nytt té också.

Efter allt spenderande och lunchande på stan ska jag nu försöka lägga band på mig och leva lite mer spartanskt. Ett par nya solglasögon ska införskaffas men sedan får det vara nog.


Det blommar för fullt vid Behrn Arena.


Vår = blommor = macro.

HAJ five

Förlåt för rubriken, den var dålig.

Kvällen har gått i Hajens tecken. Då syftar jag på Hajen från James Bond-filmerna och inte den otroligt överskattade Steven Spielberg-filmen om en stor fisk. När jag kom hem efter jobbet fixade jag till lite tacos då jag inte kan vara med på morgondagens tacofrossande hemma hos Toves brorsa. Ensam i soffan (Tove jobbar kväll) satt jag och mumsade i mig och såg Moonraker med Roger Moore och just Hajen. Eller Richard Kiel som han egentligen heter. Det var inte första gången jag såg filmen men första gången på väldigt länge så jag kom inte ihåg mycket alls sedan tidigare. Filmen var helt ok, härligt “70-talsful” med tydlig inspiration från Star Wars, vilket kanske kan förklaras med att den kom ut bara två år efter första Star Wars-filmen.


…och en tugga för pappa!

Efter Moonraker var det dags att än en gång få träffa Richard Kiel. Denna gång i Kanal 5s nya serie Welcome to Sweden där Richard Kiel åker runt i Sverige tillsammans med Verne Troyer som spelade Mini-Me i Austin Powers-filmerna. I programmet skulle de testa olika typiskt “svenska” företeelser. I kväll var det förstamaj-tåg och dansbandsafton som avklarades. Det var helt ok, men jag förväntar mig lite högre tempo i framtiden. Det kändes som varken Mini-Me eller Hajen var riktigt på hugget (förlåt, igen.)

Navigation